Letar Du efter någon speciell växt? Använd denna enkla sökfuntion på sidan.
SÖKFUNKTION: ctrl och f


1. SKAFTVÄGEN

Vi började alltså mot skaftvägen. Där hade vi för många herrans år sedan planterat låga barrväxter som skiftade i olika nyanser. Den rabatten fick vara, den var ok.



Man kan hitta både det ena och det andra i en trädgård.

Döm om min förvåning när jag stack in armen för att rensa ogräs runt barrväxterna!


Den här lilla parveln var alldeles rund om magen och hade lagt sig till rätta för att smälta maten. Jag drog försiktigt ut armen och beundrade den en stung. Här på murkanten i solen hade den det bra.







Bergklint
Centaurea Montana

Cypress
Filifera Aurera

Cypress
Filifera Nana

Blyertsen Juniperus
Virginiana Grey Owl

Thuja Occidentalis Rheingold


När grannarna byggde sina hus och skaftvägen anlades, byggde de en låg stödmur i betong mot vårt berg. Här blev inte jorddjupet mycket att skryta med. Därför består denna plantering av lättskötta barrväxter med små rotsystem.
Regnfattiga 2018 tog två stycken bolltujor för oss. Dessa ersattes året därpå.
Blyertsenarna måste tuktas och klippas in för att inte växa utanför muren och eventuellt skrapa lacken på bilarna som passerar.

2. HÖRNPLANTERINGEN SKAFTVÄG/GATA

Sedan kom vi till hörnan där Bergeniorna härjade fritt.

En bra växt för den som ville lägga sin energi någon annanstans och med två barn hade det sina fördelar kan jag säga.

Dock, det enda jag kan säga om detta är – ”Gud vad fult!”


Fick förfrågan om att gå med i en trädgårdsförening. Hm… jag hade själv suttit i kattklubben som ordförande i många herrans år och fått göra det mesta själv, så frågan var verkligen, skulle jag gå med i en förening igen? Jag visste att en webbmaster saknades och här ringde varningsklockorna! Hur många hemsidor hade jag gjort och underhållit åt uppfödarkompisar som inte visste hur man gjorde, men ändå behövde en för att visa sina kattungar? Ingen tyckte att det var värt några pengar, lite märkligt eftersom bara en uppdateringen låg på 500 kronor hos de som hade vett att ta betalt. Nej tack, jag skulle inte ansluta mig till någon förening nu när jag äntligen hade lyckats lämna kattklubben.

Så när vi grävde upp alla Bergenior hände det sig att de kunde skänkas bort och allt försvann i ett nafs. Det skulle senare visa sig att detta var ett genidrag. Hon som tog alla var nämligen en pionnörd och har senare berikat mitt pionbestånd med flera rariteter som tack.

Alltså - seriöst!


Så här i efterhand kommer tankarna, vad tänkte grannarna?
Det är sådana här saker som sänker fastighetsvärdet i grannskapet. Som villaägare har man vissa skyldigheter och detta är verkligen ett varningens tecken!

Dasiphora Fruktiosa Tangerine

Dasiphora Fruticosa Daydown

Dasiphora Fruticosa Lime Light

Dasiphora Fruticosa Mango Tango

Dasiphora Fruticosa Hopleys Orange

Dasiphora Fruktiosa Pink Paradise Kupinpa

Dasiphora Fruktiosa Red Ace

Dasiphora Fruticosa

Hakonechloa Macra

Rhus Typhina



Rensad rabatt

Nyplanterad rabatt


Denna hörnplantering bestod från början av Bergenior som fick sköta sig själva. Inte snyggt. Sedan planterades en massa Alunrotar i olika färger på bladen och jag var riktigt nöjd. Med tiden visade det sig att denna plats var alldeles för torr för dem så en del dog och andra kom ingenvart.

Rönnsumaken som står högst upp mot bergskanten i denna plantering verkar trivas. Den blommar varje år med sina kolvar som sitter kvar hela vintern. Det blir fler kolvar för varje år.
När jag köpte den på Zetas lovade de att det var en honplanta, det var viktigt för de blommar, men det gör inte hanplantorna. Nackdelen med detta träd är att det skjuter rotskott. Så mycket att en del drar sig för att köpa det. Personligen kan jag inte påstå att jag störs nämnvärt. Det är så lätt att bara med fingrarna knipsa av dem eller så skär man av skottet med lite rötter och planterar om. Jag har gett bort flera stycken.
I arabländerna använder man blommorna som krydda i sallader, över ris, marinader eller yoghurt. Ett annat alternativ är att lägga hela blomkolven i ett glas vatten och låta det dra i 15 minuter. Kolven tas upp och man har en syrlig dryck.

Eftersom Alunrotarna inte trivdes byttes de ut mot Ölandstokar i olika färger. De är betydligt torktåligare. Vi behöll Hakonegräset som kantväxt.


Nu står här olika ölandstokar i rosa, orange, lime och vitt. De är torktåliga och av en ny sort som blir högst 70 cm höga. Ölandstoken har verkligen ett oförtjänt dåligt rykte trots att den sköter sig själv, blommar hela sommaren och är torktålig.
För att slippa ogräs har vi planterat en limegrön invasivt växande penningblad som täcker jorden under alla bus-kar. Den är också en ny sort och blommar inte lika kraftigt som den andra sorten. Som kantväxt återplanterades Hakonegräset hela vägen. Meningen är att den skall rama in planteringen och hänga över murkanten som de gjorde innan vi delade dem.
Det är väldigt lätt att dela detta prydnadsgräs. Av sex plantor som planterades 2015 fick vi över femtio plantor 2018. De bokstavligen faller isär, en del är taniga i början men de växer lätt till sig. Alltså en lättodlad och de-korativ växt som verkligen kan rekommenderas. Klipps ner till marknivå varje vår, resten sköter den själv.

Vi fick ett par värmeböljor med tropisk luft under 2019. Vi var uppe i 32 grader. Halva planteringen tog skada. De som Rönnsumaken skuggade klarade sig bättre. Frågan gnagde; skulle allt torka ihjäl igen? Alla Ölandstokar var på gränsen, Hakonegräset och Penningbladen likaså. Penningbladen som är limegröna blev alldeles gula där det var som värst. Det var på riktigt oroande, för denna perenn får inte torka. Vattning och åter vattning. De hade klarat det här bättre om de hunnit etablera sig men så var det ju inte. Vi får se hur det här slutar. Det bästa i kråksången är att vi hade ca 600 liter regnvatten i tunnorna från senaste skyfallet. Guld värt när torkan slår till.

3. ÖVRE DELEN MOT GATAN

Vi började rensa men gav upp direkt. Hur kunde denna ynka plantering med nästan ingen jord alls vålla ett så-dant problem? Det var bara att ta nya tag och bända upp jord med allt som fanns där.

Där fanns en ljusgul Ginst som farit illa under årens lopp så den togs upp och kastades. Visst, såhär i efterhand hade jag klippt ner den och planterat om i kruka tills den tagit sig, men tankarna var helt låsta av att bara rensa bort allt i denna rabatt. Jättedumt gjort!

Kinesiska kärleksörtarna levde men inte mer, 20 cm höga fast de borde vara 60 cm. De sattes på annan plats tills vidare.
En Lönn hade fått fäste men den åkte också såklart .
Mossfloxen fick flytta till Ormhasseln uppe på berget.

Juniperus
Horizontalis Ice Blue
Juniperus
Procumbens Nana
Juniperus
Communis Green Carpet
Colchicum
Autumnale
Krokus
Roseus

Calle som tidigare ”skrikit rätt ut” då jag bett om trädgårdshjälp, kunde inte ens se hur vi skulle angripa detta. Jag insåg också i ett tidigt stadium att spade och fyllhacka var enda alternativet. Sagt och gjort. Ny jord och nya växter. Vi kände oss nöjda och Calle började tycka att detta var kul.

Jag skall nog tacka min lyckostjärna för att han ändrade sin åsikt där, för hur hade annars trädgårdsprojektet slutat?

Före Efter


Innan vi planterade krypenarna tog vi högtryckstvätten och tvättade av berget från gammal mossa och skräp. När berget var i dagen kunde man se alla skiftningar och spår från istiden. Breda och halvdjupa skåror som lätt fick en massa ogräs. Trädgårdsättika råder enkelt bot mot detta problem.

Planteringen ligger mot gatan och har en stödmur mot berget. Återigen en plats med lite jord varför växtvalet fick bli barrväxter som oftast sköter sig själva och har ett litet rotsystem. Vi lade pinjebark som marktäckning för att förhindra ogräs. Fungerar riktigt bra.

Krokusen och Tidlösan lyser upp bland det gröna men blommorna äts upp av rådjuren varje år. Irriterande!

Vid något tillfälle torkade en Green Carpet in och ersattes av en Trädgårdsen som hämtades i Magnoliarabatten. Nu såhär efter några år kan man se att den behöver tuktas för ett inte växa över de andra krypenarna. Den är egentligen en för stor sorts för detta ställe. Kanske måste den bytas ut?

4. TRILLIUMRABATTEN

Ophiopogon Planiscapus Nigrescens

Trillium
Grandiflorum
Snowbunting

Trillium
Grandiflorum

Trillium
Flexipes

Trillium
Vaseyi

 

Trillium
Erectum

Trillium
Recurvatum

Trillium
Sessile

Trillium
Luteum

 


Varför skall man ha Trillium? Jo, för att det är kul med blommor som du inte ser överallt. Några är köpta i Sverige, några köptes från Tyskland och några kommer från England.

Trillium Snowbunting har sin egen historia. Den kan endast förökas med delning vilket gör den oförskämt dyr. Många säljer den för omkring 800 kr. Man kan som jag, skicka efter den från England till ett betydligt bättre pris. Då kommer den som bulb och det är bra att veta att det tar ca två år för den att utvecklas så man inte tror att den aldrig tog sig. Mina Snowbunting visade sig inte 2019 och man frågar sig om den torra sommaren 2018 var orsaken? Vi kommer nu att tillföra lergranulat så att jorden kan hålla sig fuktig.

Från början tyckte jag att en kant med Svart Ormskägg skulle ge fin kontrast till det gröna men denna sort skall nog räknas som ettårig utanför zon 1. Visserligen täcks rabatten av löv på hösten och mina två plantor (4 från början) har överlevt i 5 år och vi bor i zon 2. Jag räknar dock med att de inte kommer att klara sig, de lever, men mer är det inte. Har ändå sett dem blomma med anspråkslösa små rosa blommor på en stängel, men som sagt…

År 2019 kom det bär på en Trillium Grandiflorum. De är inte ätbara.

5. MAGNOLIARABATTEN

Magnolia
Loebneri Merrill
Juniperus
Fitzeriana Mint Julep
Juniperus
Procumbens Nana


På denna plats var berget rejält söndersprängt och ganska ojämnt och fult. Vi murade en kant och planterade trädgårdsenar som gav grönska åt berget högst upp mot platån.
Magnolian planterades 1988 och är inte längre en buske utan mer att mindre träd. Det gäller att skala av skotten som kommer nedtill på stammen för annars kommer de att skymma Trilliumrabatten. Magnolian har varit för-låtande under alla dessa år och vi såg verkligen förvandlingen när vi började vattna och ge näring.

De Japanska enarna kryper fint runt fötterna mest för att täcka jorden så vi slipper ogräset. En bra kombination i alla fall för bägge gillar surjord och arrangemanget är underhållsfritt.

6. VID GAVELN


Aster
Amellus
Aurinia
Saxatilis

Hydrangera
Anomala Petiolaris

Tradescantia Andersoniana
Isis

Tradescantia Adnersoniana
Bilberry Ice

Tradescantia Adnersoniana
Ocean Blue

Thuja Occidentalis
Degroot's Spire

Thuja Occidentalis
Filiformis

Pinus Nigra
Marie Brégeon


Vad är det för fel på trebladsrabatten? Frågan är verkligen seriöst ställd! Har aldrig varit med om något liknande.

Vi har singel närmast husfasaden så där får inga planteringar göras. Dock frösådde sig en sälg när huset bygg-des och den växer i singel? Förmodligen är berget söndersprängt och rötterna letar sig in i dessa sprickor för sälgen gillar fuktig mark. I dagens läge är det över 5 meter högt och ramar in husknuten fint vilket gör att den står kvar.

Så återigen, vad är det för fel på trebladsrabatten? Om Sälgen överlever varför gör inte andra växter det?

Vi stödmurade som vanligt för att hålla singlet på plats. Grävde ur och fyllde med jord. För tre år sedan flyttade vi Solfjäderslönnen hit, för den orkade inte konkurrera med Skogslönnen, eller så borde vi ha vattnat?
Den tvärdog. Bort med den.
Upp med jorden igen och så blandar vi i torvmull som håller fukten, och vad skulle vi plantera här? Något som fyller och skyler singlet. Valet föll på en Strävhortensia (Hydrangera Aspera Hot Chocolate). Lilarosa blommor och något vinrödgröna blad.
Icke sa Nicke.
Hur mycket vatten vill en buske ha? Trädgårdsmästaren på Zetas höll med om att denna buske kanske var lite törstig.
Jaha, vad gör vi nu?
Om man planterar perenner kanske det funkar. Rotsystemet är ju inte stort så valet föll på surjordsperennerna Tradescantia i lila, vitt och ljusblått. Aalla växter kring detta berg är woodland, som det kallas nu för tiden.
Strävhortensian dog inte direkt och kom ändå ett litet skott vid stammen, men 2019 gav den gett upp.

Trebladen tar sig nu långsamt i rabatten. Enligt expertisen skall tuvorna delas vart 3:e år men sådana tuvor har det inte blivit, tyvärr måste jag säga.
I år tillför vi lergranulat och ser om det överhuvudtaget finns någon som helst chans att växterna klarar av denna plats.
Man kan bli snurrig för mindre!

7. RODODENDRONRABATTEN

Rododendron
Dichroanthum Böhmen

Rododendron
Repens
Rotkäppchen

Rododendron
Impeditum
Ramapo

Rododendron
Lapponicum
Blumiria

Rododendron
Compactum Russatum

Rododendron
Camschaticum

Rododendron
Jacksonii

Rododendron
Ken Janeck

Rododendron
Makioni Jens
Jörgen Sörensen

Rododendron
Mardi Gras

Rododendron
Teddy Bear

Rododendron
Yaku Angel

 

Rododendron
Silbervelours

Rododendron
Pachysanthum

Rododendron
Getpors Skvattram

Rododendron
Koichiro Wada

Rododendron
Dauricum April Rose

 

 

Azalea
Canadense Fraseri

Azalea
Ledikanense

Azalea
Melina

Azalea
Petticoat

Azalea
Northen Hilights

 

     

Azalea
Golden Light

Azalea
Gislinde

Azalea
Jock Brydon
 

Hederifolium
Purpurascens

Hederifolium
Coum

Hederifolium

Hederifolium
Album

Vårlök
Scilla Bifolia Rosea

 


När huset var färdigbyggt fylldes denna rabatt av Rododendron som på den tiden köptes för blomprakten skull. Buskarna fick ha sin tillvaro bäst de kunde. Vi lade inte ner någon möda för att få dem att trivas. Klara sig den som klara sig kan, liksom. Barn och jobb, ni vet hur det är. Buskarna blev gigantiska.

Någonstans har jag läst att Rododendron är som trädgårdens möbler. Man flyttar dem hit och dit. Vet faktiskt inte hur det stämmer med verkligheten? Tanken etsade sig i alla fall fast hos mig. I så fall behövde inte rotsys-temet vara något problem tänkte jag. De har ju supertunna rötter samlade en rotklump. Hur svårt är det?
Ja ja, det skulle vi ju bli varse om!

Först tog vi bort de gamla rododendronbuskarna så vi kunde röra oss i rabatten. Allt skulle bort och ny rodo-dendronjord skulle ju läggas ut. Här sparar vi inte på något. Jag tror vi fick dit 20 stycken 40-liters säckar blandat med torvmull och löv.

Spade, spett och fyllhacka, inget kunde rubba buskarna. Ok, mitt förslag var att trä en kätting runt buskhalsen och dra upp dem med bilen. Sagt och gjort.
En buske var faktiskt så förankrad i backen att kedjan gick av, for som en projektil rakt in i luckan till flaket och fixade en riktig lack- och plåtskada. Vi fick lämna in bilen och det var inte gratis. Skulle fakturan läggas på blomkontot tro?

Flytta runt i trädgården som möbler?

En annan tanke - en grävskopa hade gjort det på en halvtimme.

Istället för att kasta buskarna på soptippen ville grannarna ha de som inte gått sönder. Vi lyckades skänka de flesta.


I vänstra hörnet stod en tuja och en cypress sedan tidigare. De skulle skyla synen av singlet var det tänkt. Varför en av varje? Jo, återigen det där med olika bladfärger. Under årens lopp hade de blivit glesa och fula. Rotsystemet var faktiskt ingen lek. Först sågades trädstammarna av och sedan ömsom grävde och klippte vi med sekatören av rotsystemet tills hela klumpen var loss.


Rötterna åkte på soptippen och stammarna fick grannen som eldar en hel del.
Rotklumparna vägde massor och var svåra att få upp på flaket. Calle tog spännband och Gud vet vad till hjälp. Till soptippen kom de i alla fall.


Vi gjorde en mur mot singlet så det inte rasade ut. Det behövdes nu när enen och cypressen var borta. När muren så var klar kunde vi lägga ut all rododendronjord.


Och så var det bara själva städningen innan planteringen skulle börja. Färdigt resultat.
Kantgräsen torkade bort så de finns inte längre.
Sommar
Vinter


8. NEDRE MOT GATAN


När vi byggde huset med statliga lån fanns en massa bestämmelser att följa, och de var framförallt riktade mot barnsäkerhet. Ett krav var vad man skulle ha som gränsmaterial. Antingen ett staket på 120 cm eller taggbus-kar. Om vi hade haft råd med ett snidat svart järnstaket hade det varit snyggt på muren men som vanligt, de pengarna fanns inte.
Tre stycken blodlönnar planterades som kontrast till alla gröna träd. Under dem sattes en häck av Blodberberis. Taggar så det räckte, men fy vad fula de blev med tiden. Svårskötta dessutom. Så, när vi tog tag i trädgårdsp-rojektet skulle dessa bort.
Jösses, vilket rotsystem! Det slutade med att alla drogs upp med bilen. Det enda som var bra var att rötterna var gula så det var lätt att se vad man tog bort. Vi ville ju inte skada Blodlönnarna.


Precis längst ner i hörnan på tomten stod tre ädelgranar. Två i silver och en mossgrön. Man kan inte plantera stora granar på en liten tomt och dessa hybrider skulle bli högst 3 meter. Bredvid dem fanns några krypenar av olika slag som växte och hängde ut i vägen med sina grenar. De fick klippas in regelbundet. Återigen en gammal plantering utan kunskap om växternas egenskaper. De fanns ju på marknaden, och de var ju så små i krukorna. Ingen berättade vad som komma skulle.

Det fanns en liten slänt upp mot gräsmattan bakom ädelgranarna, så där planterades släntrosen Fairy tillsammans med Lavendel. De torkade såklart utan bevattning. Till och med Lavendeln torkade. På den tiden hade jag en bestämd åsikt om att alla växter fick leta efter vatten på egen hand. Det fungerade inte i praktiken.

Alla växter nere i hörnet togs bort och vi terrassmurade med sprängsten upp mot gräsmattan.
Frågan var vad vi skulle ha istället för Berberisbuskarna?
Inte för höga så de växte in i grenarna på Blodlönnarna, något som inte skulle klippas, något vintergrönt, något med ett litet rotsystem, något med insynsskydd.


Valet föll på bolltujan. På Zetas föreslog trädgårdsarkitekten att vi skulle fylla marken runt tujorna med pinjebark för att knyta an till Blodlönnarnas bladfärger.
Sagt och gjort.
Det blev riktigt snyggt och jag får inget ogräs här. Med tiden tappar dock pinjebarken den djupa rostbruna fär-gen och det är synd.

Bolltujorna såg inte mycket ut för världen vid planteringen men jag ser nu att de växer till sig och fyller ut mel-lanrummen mellan varandra. De förväntas bli en meter höga och breda.

Mellan bolltujorna sattes lite vårlökar som snödroppar och krokus.


På insidan av tujorna fanns redan ett syrenträd och en Strävdeutzia, en Paradisbuske och en Perukbuske på stam. Denna perukbuske är sagolikt vacker på hösten! Den lyser helt röd när allt annat håller på att gå in i vin-terdvala. Ett riktigt utropstecken!
Nere vid fötterna planterades några mörkröda Alunrotar som efter ett tag inte syntes när Bolltujorna blev större.

På mellannivån i terrassmurningen sattes tre stycken Trädgårdsenar med vårlökar.

På den övre terrassen mot gräsmattan planterades Hakonegräs, Amerikanska Irisar och prydnadsgräs. Efter tre år hade inte rabatten utvecklats som jag tänkt mig. Blodlönnarna skuggade Hakonegräset så de fick inte till-räckligt med sol. Prydnadsgräset tuvade sig inte som jag hade önskat. De amerikanska Irisarna blev fina men, gav ingen garanterad blomning. Klematisen skuggades av Purpurapeln.
Alltså gjordes rabatten om igen.

Vilka växter skulle vi ha? Calle överlät funderingarna till mig. Ofta var det så, jag hade idéerna och han visste hur man verkställde dem. En förträfflig kombination.

Ok, jag ville nog ändå ha något som blommade och skötte sig själv. Ölandstoken fanns ju som låg variant och med rosa blommor i olika nyanser. Två sorter av dessa införskaffades. Som kantväxt planterade vi Klätter-benved. Jag hade tidigare delat några plantor som var på tillväxt i asylrabatten, så nu kom de till pass.
Några pioner fick också stå här. Rosenpionen var självsådd i gamla pionrabatten vid friggeboden. De andra två plantorna hade jag drivit upp från frön, så här vet jag inte vad det kan bli.
Jättespännande.

Malus Royalty

Acer Platanoides
Crimson King

Corylus Avellana
Red Majestic
Cotinus Coggygria Grace (höstbild)

Syringa Vulgaris
Andenken an Ludwig Späth

Thuja Occidentalis Little Giant

Juniperus Pfitzeriana
Mint Julep

Thuja Occidentalis Rheingold

Dasiphora Fruticosa Pink Beauty

Dasiphora Fruticosa Lovely Pink

Forsythia Mandshurica

Euonymus Fortunei Emerald Gaity

Forsythia Week End

Deutzia
Setchuenensis Corymbiflora

Kolkwitzia Amabilis
Bonnpion
Rosenpion

Aster Novi-Belgii Patricia Ballard

Clematis The President
Hylotelephium Spectabile


Trots allt tidigare arbete vi lagt ner här blev vi tvungna att åtgärda denna rabatt igen innan vi kunde plantera nytt. Jorden hade sjunkit undan så pass mycket att hela planteringen sluttade. Till och med Purpurapelns rötter var blottade.
För att plana upp till gräsmattenivå blev Calle tvungen att mura på ett förband stenbumlingar till. Sedan kunde vi fylla på med mer jord och plantera.

Trångt och jäkligt på alla vis. Ingenstans att sätta ner fötterna för att det lutar överallt.
Några av Paradisbuskens grenar bröts av.
Flygfäna surrade och myggen älskar Calle.


Planteringen ökade i höjd med 30 cm.

Och jag gillar inte att bli fotograferad!!!!!!

9. NEDRE MOT VÄSTER

Thuja Occidentalis Smaragd

Thuja Occidentalis Little Giant

Alchymist
Gloire de Dijon
Linnaeus TM Poulcot

Honungsros
Helenae Hybrida

     
Disco Tango
Goldener Olymph

Rosa Kordesii
Flammentanz Korflata

     
Alexander
Amber Cover
Chippendale
Dronning Ingrid
Flora Danica
Goldmarie
Hansestadt Rostock
Julia Child
Linnaeus Cottage
Maigold
Meilove
Pastel

Rosa Amber Hit Poultrav

Rosa Nostalgie Taneiglat
Rosa Rumba

Scented Memory

Sunshine
Troika
       
Westerland
Viktor Borge Poulvue


Utmed den västra gränsen hade taggiga Berberisbuskar planterats från början. Dessa drogs upp med bilen på samma sätt som vi hade gjort med de andra nere mot gatan.
Vi behövde alltså en ny häck av något slag som insynsskydd. Inget som skulle klippas och skötas om, och inget som kunde bli för högt. Smaragdtujan blev perfekt. Den når en höjd på fem meter efter tio år och maxhöjden är ca åtta meter. Vi planterade trettionio tujor. Det fattades några meter mot gatan där denna tuja hade blivit för hög så vi satte ytterligare några bolltujor där.

Vi hade ju tidigare sågat ner plommonträdet och behållit en bit av stammen där man kunde ställa en kruka eller ett vattenfat till fåglarna och marknaden är översållad av olika fågelbad. På Granngården hittade jag ett i gjutjärn som skulle funka men återien, vi skall inte öka arbetsbördan. Ett fågelbad behöver ständig översyn så det finns vatten. Det måste göras rent så man inte sprider smitta bland besökarna.
Ej att förglömma, det finns också sådant som smittar till människor.

För många år sedan köptes en Flammentanz in, en ros som skulle klänga på trappräcket. Det funkade de första åren men sedan blev den för kal nedtill så den flyttades till västra sidan där plommonträdet hade sågats ner.

Alltid när vi planterar något, oavsett om det är träd eller buskar så gräver vi ordentligt.
Fyller gropen med vatten och låter det sjunka undan. Ibland tar det evigheter och ibland går det fort. Det är bara att vänta. Sedan fylls gropen alltid med ny jord beroende på vad som skall planteras.

Jordförbättringar görs med tillsatsser av lergranulat, biokol, höns- eller kogödsel.

Det finns ett annat problem i sammanhanget också och det är angående jordpåsarna man köper.
Av de som vi har använt oss mest av har några innehållit ganska mycket torvmull och andra har anpassats till surjord. Rosjorden är kanske den att föredra i alla lägen utom då man behöver surjord.
Jag har märkt att de flesta sorter är dåliga på att behålla fukten, även de med mycket torvmull i, så nu kompletterar vi med lergranulat hos de växter som vill ha fukt.
Lergranulaten säljs som Näckrosjord och finns hos de stora varuhusen.

     

2017 2018 2019
Här står nu Flammentanz nyplanterad och fin.
Undrar hur detta går? Den här stackars rosen är flyttad fyra gånger.
Den verkar ha klarat flytten.
Den behövde stöttas på något vis och vi hade ju fått flera armeringsjärn när Tommy flyttade från Vallentuna så Calle gjorde en ställning med två bågar.


Nu räcker ställningen nästan inte till. Framförallt inte på höjden.

Ett litet fågelbad fick stå på stubben, men det föll inte små-fåglarna i smaken och togs senare bort.


Så får jag för mig att göra något åt alla rosor på baksidan som under några år gav mer att önska. En del växte fint medan andra såg mer döende än levande ut. Varför flyttar jag dem inte till Flammentanzen? Vad enkelt det skulle vara att ha dem på samma ställe. Och vad jobbigt för Råbocken om jag hinner före med blodmjöl.
Han har nog satt djupa spår i mig med att mumsa på rosenknoppar i tid och otid och framförallt när jag sover. Jag har berättat tidigare att jag inte vet om jag blir mest ledsen eller förbannad?

Armeringsjärnen vi fick av min bror Tommy 2018 hade gjorts till en rosenställning med najade tvärgående lig-gare. Calle var ju i botten armerare så vem kunde göra detta bättre?
Nu när alla rosor skulle flytta hit demonterade vi hela den ställningen. Vi behövde fler bågar och så ville jag skapa lite luft mellan tujorna och rosorna. Jag var rädd att tujorna skulle få för lite ljus om rosorna stod för nära.
Den första ställningen visade också att det inte behövdes så många tvärliggande järn. Det var bra för vi hade inte så många armeringsjärn.
Vi hade också rostiga kantjärn i garaget som fick rama in rabatten mellan tujorna och gräsmattan. I våra ögon rätt snyggt. Det såg genomtänkt och ordnat ut.

Vi planterade rosorna i tre rader, klätterrosorna längst bak, höga rabattrosor i mitten och låga rabattrosor längst fram. Frågan är hur detta kommer att se ut. Alla rosor utom Flammentanz går i gult och orange/rosa men jag bryr mig inte för att någonstans har jag läst att man inte bör oroa sig, för naturens alla färger passar ihop, oavsett.
Kanske. Vi får se i vår när de skall slå ut. Oerhört spännande faktiskt.


10. ROSENBÅGEN UTANFÖR GARAGET

Thuja Occidentalis Brabant

Ajuga Reptans Braunherz

Pierre De Ronsard
Meiviolin

Wild Rover

Myosotis
Scorpioides

Petroselinum
Crispum
Umbelliferae

Artemisia Dracunculus Compositae

Petroselinum
Neapolitanum Umbelliferae

Citronmeliss

Allium
Schoenoprasum Liliaceae


Nästa problemrabatt.

Under årens lopp har kryddor planterats både här och där i trädgården. Dessutom fått en rätt styvmoderlig behandling. Man föreställer sig att det skall se ut som i böckerna med kraftiga plantor, men så blir det aldrig. Förmodligen mitt eget fel och brist på vatten som vanligt.

Angående bevattning så har marknaden fullständigt exploderat av olika system stora som små. Behovet verkar stort eftersom de satsar så hårt. Man skulle hur lätt som helst kunna lägga ner en förmögenhet på att automatisera trädgårdens vattenbehov, och man kan ju drömma!

En liten anekdot...


För många år sedan när min son Christian var i de tidiga tonåren bad jag honom att hämta dragon till Bearnaisesåsen. Jag var väl stressad så det han kom in med åkte ner bland vinäger och kryddor.
Vid middagen tänkte jag för mig själv, att nästa gång får jag ta mer dragon för visst smakade det bearnaise, men inte som det brukade.
Efter middagen bad jag Christian visa mig var han hade tagit dragonen.
Jag vet inte vad ogräset heter, men det var i alla fall inte giftigt!



Jag vet inte hur många gånger vi har ändrat på detta ställe?
Först var det bara gräsmatta, men öppningen under trädäcket var inte så snygg så det blev en rabatt med pe-renner. Plantan närmast huset torkade alltid. Taksprånget var boven och ingen orkade vattna just den.

Vi fick också gropar i asfalten utanför garagedörrarna och små jordöppningar i rabatten mot trädäcket. En gnagare av någon sort hade flyttat in. Vi matade fåglarna ovanför så det var väl inte så konstigt? Det värsta var ju att den där lilla parveln byggde tunnlar och underminerade marken. Asfalten sjönk undan på flera ställen med rejäla gropar.

Ok! Nu var det krig!

Rabatten gjordes om. Jag skickade efter en portalbåge. Lade in ett kantjärn mellan trädäcket och jorden för att stänga till öppningarna som gnagaren envisades med. Vi placerade en ljuddosa för små djur under däcket och se där, vips var den borta. Åja, åtminstone på den här platsen.
Jag hittar hela tiden hål i andra rabatter så jag vet nog att de inte är borta helt. I dessa hål bildar humlorna familj på våren har jag läst och sett, och de gör ju nytta så jag blundar och biter ihop. Det är nog ok egent-ligen, bara den inte förstör asfalten.

Jag har för mig att för en sådär trettio år sedan försökte jag göra mig av med en gnagare i rododendron-rabatten. På den tiden var vi inte lika noga med vad vi utsatte oss för. Innan jag tände gasampullen skulle man hålla andan när den stoppades ner i jordhålet och sedan snabbt täcka över med jord. Grejen med detta var att alla gångar gnagaren gjort, fylldes med denna dödande gas. Jag har några ampuller kvar som är från den tiden och lite osäker på om de skall användas? Frågan är vad som händer när man tänder på?

Klätterrosorna i denna portalbåge växer inte så snabbt som jag önskar, så om bara rotsystemet får etablera sig kanske de kommer. År 2019 regnade det bra och jag vattnade lite extra, och på sensommaren tyckte jag nog ändå att de hade satt fart. Jag måste lära mig vattna!
Dessa två sorter remonterar och det kommer knoppar hela tiden. Det gäller att inte koppla av för vi har ju rådjuren hos oss och den ojämna kampen förlorar jag oftast. Som sagt, ledsen eller förbannad?

Tidigare placerade vi en annan ljuddosa som tjuter på höga frekvenser för just rådjur, och den fungerade faktiskt, bara det inte hade varit för det här med batterier.

Det är tröstlöst med rosor och rådjur. Nu lägger jag ut blodmjöl och knopparna får vara kvar eller så har kommunen skjutit av marodörerna.

11. LILLA MUREN VID TRAPPAN

Bladen ser ut som jordgubb- och smultronblad.

Blommorna har en eldigt röd färg och blommar tidigt i juni, synd bara att blomningen är så kort.

Växten drar iväg på höjden och måste stöttas med rabattjärn.

Något törstig.

Potentilla Atrosanguinea Rosaceae  

12. FRUKTTRÄDSRABATTEN

Pyrus
Esperens Herre

Pyrus
Communis Carola

Prunus
Domestica Opal

Reine Claude d`Oullins

Ribes Grossularia Invicta

Ribes Nigrum
Öjebyn

Malus Domestica Redcats
Malus Domestica Flamenco
Malus Domestica
Malus Domestica Bolero

Malus Domestica Waltz

Salvia Nemorosa Caradonna


Plötsligt fick jag för mig att det skulle vara kul att äta en frukt eller så när man skötte trädgården. Vilket infall! Går hissen hela vägen upp?

Utmed trädäcket hade det aldrig sett bra ut. En rabatt skulle kanske fixa problemet och vi hade ju ändå inga fruktträd. Tidigare hade vi ett plommonträd som växte till himlen och gick naturligtvis inte att skörda. Sedan hade vi situationen, fåglarna eller vi? Vem skulle komma först? Dessutom skymde trädkronan utsikten från bur-språket. Nej, ner med det!

Vad hittar man på när man inte vill ha en massa trädkronor? När man vill att det skall vara lättplockat?
Idag är de flesta trädgårdar inte lika stora som förr, så marknaden anpassar sig och det har kommit en mängd prydnads- och fruktträd som pelarvarianter.
Nu gällde det att hitta en bra handelsträdgård som hade tagit detta på allvar. Zetas såg ut som frågetecken när jag tog upp det. Lite märkligt eftersom de brukar ligga i framkant. Efter timmars Googlande hittade jag en i Eskilstuna.
Det var inte bara jag som tyckte att stora fruktträd tog plats. Äppelodlarna hade också gått över till denna lätt-plockade pelarvariant. Se bara på hur vindruvsodlarna har gjort. Där finns inga långa vinrankor.
Man skulle till och med kunna använda dessa fruktträd som häck.
Det här blev ju ett spännande projekt.

Fram med fyllhackan och spaden Först bärbuskarna Sedan planterades fruktträden

Slutresultatet såg ju ut som vilja och inte kunna.

Fruktträd tar tid på sig att komma igång så fyra år är nog en rimlig väntetid. Gilla läget liksom.
På hösten efter skörd klipps alla träden in. Det gäller att hålla efter så de inte blir så stora.
Domestica Redcats behöver inte klippas alls.


Fem olika äppelträd, två päronträd, två plommonträd, ett krusbär på stam och ett svartvinbär på stam. Allt fick plats på sex meters längd. Mellan träden står Stäppsalvian som ogrässkydd.

Nu har det gått fyra år och frukten börjar komma. Päronen tar som vanligt god tid på sig så de kommer väl vad tiden lider.
Tyvärr invaderar lössen toppskotten på våren och äppelkarten ger upp. Nästa år blir det kontinuerligt vattnande med såpvatten så får vi se hur det slutar. Jag vill inte använda Pyretrium eftersom vi skall äta frukten, annars är ju det effektivt mot löss.

13. SLÄNTPLANTERINGEN UTANFÖR BURSPRÅKET


Mellan trappräcket och tomtgränsen fanns en slänt som såklart skulle ha åtgärdats direkt i anslutning till byg-get. Calle jobbade hela dagarna på byggen och ville verkligen inte fortsätta när han kom hem så jag var tvun-gen att komma på något som gick lätt att åtgärda. Att spika en spaljé gick an och den skulle skyla hela slänten. Två spaljéträd planterades, en äppelsort och en päronsort. Bakom spaljén fick en Prestonsyren stå. En rabar-berplanta från mina föräldrar i Mora planterades också här. Den plantan är i dag delad flera gånger både till mig och min dotter.

Spaljéträden krävde sin speciella skötsel. Där stod man med boken i hand och försökte förstå vilken gren som skulle klippas och vilken gren som skulle ledas. Det var ju skillnad på de som var fruktved och inte. Varje vår var man tvungen att rikta grenar och ansa. Efter många år kom frukten och ingen verkade intresserad av att plocka dem. De växte ändå till sig under åren och när så motorcyklarna kom in i våra liv förföll trädgården till ett o-igenkännligt någonting. Spaljéträden växte okontrollerat och Prestonsyrenen blev så stor att den hade börjat trycka fram hela spaljéställningen. Den lutade nu betänkligt.

Här är bägge fruktträden och Prestonsyrenen borta Spaljévirket är rivet och roten från Prestonsyrenen avsågad
Tujahäcken är planterad. De står på en förhöjd bädd eftersom gräsmattan behövde höjas. Sluttningen mot tomtgränsen var för stor Oxelhäcken sågades ner och föryngrades. Första förbandet på muren är påbörjad
Hela tujahäcken går i nivåer med stenar av Älvdalsporfyr som kantstopp Innan murning tvättades stenarna med högtryckstvätten
Eftersom gräsmattan skulle höjas lades fula stenar i botten Det gäller att sitta så mycket som möjligt och vila där det går
Fogning är ett tråkigt pillergöra och kan ta lång tid Skuggan och vila är ett måste när man blir äldre
Vi förlängde muren mot staketet för att singlet under trappan inte hölls på plats. Tröstlöst att hantera och dessutom fult Murarna är klara och vi behövde en terrass till. Stenarna var slut så nödlösningen blev torvmullsblock. Inte helt lyckat har det visat sig
Här har vi första blomningen som har ändrats ett otal gånger Gräsmattenivån är klar och den frösådda gräsmattan såg fin ut.


Min dotter frågar om jag någonsin kan tänka mig att låta växterna rota sig på samma ställe och växa till sig? Frågan är nog befogad eftersom mina växter lever ett nomadliv, ena dagen här och andra dagen där. Ett under att de ställer upp på detta. En vän av ordning undrar varför jag gör så? Det finns en förklaring faktiskt!
När man skall komponera en rabatt behövs det växter. Antingen köper man nytt eller så flyttar man det man har - och jag flyttar.

När vi nu kastade oss in i trädgårdsprojektet låg den här rabatten risigt till, i ordets rätta bemärkelse. Att riva spaljén var inte heller så enkelt. Rötter till förbannelse, stenbumlingar, humlebon och ogräs. Vilket slit, men det gick och en stödmur anlades.
Vi bestämde oss för att terrassodla. Första våningen hade vi stenar till. Den andra fick torvblock i förband som förstärktes med armeringsjärn och bambustavar. Den översta terrassen gjordes av grästuvor. Det gällde ju fortfarande att hålla kostnaderna nere och bara köpa sådant som var absolut nödvändigt.

I första terrassen sattes flera stycken Rosa Nostalgie Taneiglat Rosaceae tillsammans med stäppsalvia och marktäckaren Trifolium Repens (Vitklöver). Jösses! den tog över helt på en säsong och togs därför bort året därpå. Stäppsalvian blev inte heller långlivad utan flyttades till asylrabatten. Dessa plantor är nu delade och står under fruktträden. Purpurklätten flyttades till baksidan och Eukalyptusträdet likaså.

På andra terrassen sattes Rosa Hot Chocolate för att färgen gick åt det bruna hållet. Ingen vacker färg egent-ligen, men ovanlig. Vid sidan om denna rabatt, under tujan, sattes några vita rosor som var rent utsökta när de slog ut. Den mörka Revsugan sattes som marktäckare och ogrässkydd. Om man har en matta av denna växt så får blomningen en fantastisk effekt. Ett hav av blått. Tyvärr ser det väldigt skräpigt ut efter blomning, men då tar jag min elektriska sax och klipper ner allt.

När min bror Tommy sålde huset i Stuvsta fick vi ta över deras Näsduksträd. Här skulle man kunna skriva ro-maner; vad man vill, vad man tycker och hur man känner om skapelsen. Jag vet att Zetas sågade ner sitt efter 17 år. Jag väntade i 22 år utan att trädet blommade. Till saken hör att i Botaniska trädgården i Kivik blommar den varje år?

För sex år sedan sågades Näsduksträdet ner för beslutet togs redan då. Sedan kommer ett kraftigt sidoskott som trädgårdsmästaren på Zetas tyckte att jag skulle behålla. Vi gjorde det, men mest för att jag inte kunde bestämma mig i frågan.

Det var frid och fröjd med rabatten under åren som gick. Vatten och näring på våren. Det var ju bara det här med råbocken! Hans framfart i mina rabatter har ju retat gallfeber på mig många gånger, men nu kändes det ändå som måttet var rågat. Hela torvmullsmuren var nertrampad av honom, för han tog alltid den här vägen för att komma till baksidan. Rådjur går inte i trappor.

Några somrar gick och jag tittade med horn i pannan på detta och kände väl att åtgärdsfönstret kom närmare och närmare. Mest tror jag det beror på att jag inte visste hur jag skulle presentera problemet för Calle. Han är ibland en obotlig nej-sägare. Det var ju inget litet projekt liksom. Tvärtom. Det var ju inte bara det gigantiska problemet med att riva allt ovanför första terassen, det fattades framförallt stenar att mura med.


Kan det vi nu gör år 2019 vara det sista på detta ställe????

Vi fick börja med att rotslå alla växter i rabatten. Jag kalkylerade med att det finns någon som inte tänkte finna sig i den behandlingen men alternativen var få.
Vi försökte lyfta ut torvmullsblocken så de kunde återanvändas för man vet ju aldrig.
Rötter, rötter, rötter och vems var de egentligen? Kunde tujan verkligen ha så långa rötter?

Överbliven jord skottades ner i plastpåsar.

Det fanns en småblommig klematis i rötterna på Näsduksträdet som formligen slets loss. Jag klippte ner den helt och planterade om i kruka. Hör och häpna, den tog sig, helt otroligt.
Den har nu fått sig en egen liten plats i mitt hjärta. Tack lilla vän.

Äntligen har vi blottlagt så mycket att vi kunde ge oss på trädet. Inte helt lätt för den var efter 25 år väl förankrad i backen.

Spett, såg och sekatör. Det tog ett tag men sedan var den loss.

Med tanke på att rotsystemet var kapat minskade chansen för trädet att etablera sig så det gällde att göra det så litet som möjligt.

Nästan hela kronan klipptes in.

Det här projektet hade aldrig gjorts om man hade varit rädd om trädet.

Allt skedde med att acceptera en förlust. Trots oddsen är det alltid spännande med lite vågat.


Alla gånger vi åkt till Bauhaus i Länna har vi passerat slänter som vägverket gjort. På en del ställen hade de släntat med sprängsten. Jag fantiserade om att dessa skulle vara perfekta som murmaterial. Sade dock inget till Calle. Till saken hörde att vi visste ju inte om man fick plocka dem?

När jag så äntligen fick med Calle på idén hittade vi ett litet ställe nära Riksten, innan avfarten till Lida. Här kunde också bilen stå nära oss utan att störa trafiken. Vi gjorde nog tre- fyra vändor. Trots dessa behövdes mycket mer.
Nu åkte vi ner mot Handen och i närheten av Jordbros industriområde hittade vi ett bra ställe. Hit gjorde vi nog fyra vändor. Jättefina fyrkantiga stenar som vi trodde skulle bli enkla att mura med, men verkligheten var en annan. Vi murade i flera dagar. Dels för att vi upplevde att värmen var påfrestande med ända upp till 32 grader och sedan måste ju förbanden torka innan vi lade på ytterligare stenar. 


När vi murar använder Calle alltid skottkärran. Det måste ju ändå vara den mest använda grejen vi har, och den har varit med oss sedan 1981

Vi började med formsättning till den övre terrassen.
Denna betongklack gjorde det lättare att placera stenar i första förbandet.

De flesta murar vi gjort har murats direkt på backen men den här skulle muren bilda några kurvor och då blir det lättare med en form
Nästa dag har betongen brunnit klart och det är dags att välja ut stenarna.
Vågar påstå att detta väljande tar längre tid än själva murningen. Det är inte bara formen på stenen utan även färgerna. Vi har många olika sorter i naturen

Halvvägs på den övre muren.
Plastpallen är med oss överallt i trädgården. Ett måste nu när vi börjar bli gamla.

Det är verkligen jobbigt att lyfta tunga stenar samtidigt som de måste passas in.
Vi hittade en hel del svarta stenar men Gud vad tunga de var.

Diabas?

Här formasätter vi den mellersta muren. Den blir betydligt större eftersom det är många trädpioner som skall få plats.

Jordklacken från förra planteringen fungerar bra att sitta på så den får vara kvar tills vi skall fylla på jord.

Vi planterade det som skulle vara här innan vi fortsatte med mittenmuren. Mycket skonsammare för våra ryggar.
Rådjuret har nu fått sin riktiga placering. Här passar den in utan att vara ”tomtevarning”.

Att mura med prefabrikat är naturligtvis mycket lät-tare eftersom formerna är detsamma på varje sten men med natursten ställs hela fantasin och skapandet på prov.

Inte bara det att jag tycker om att materialet är gra-tis utan jag tycker ärligt att dessa naturstenar är vackrare, mycket vackrare.

Muren växer fram men det är fortfarande extremt svårt att få stenarna att samarbeta med våra idéer och det tär verkligen på ryggen att prova och byta ut.
Några av stenarna var svarta och densiteten måste ha varit hög. Extremt tunga jämförelsevis mot de andra. Såg nästan ut som flinta.

Sedan kunde vi inte ha stenarna i samma höjd som muren utan de låg på gräsmattan nedanför. Vi hade en mindre stege och tur var det. Upp och ner, upp och ner och Calle vet inget värre än när jag kommer med stenförslag. Han har redan en bild i huvudet på vad som behövs och när jag kommer med min idé förstör jag Calles. Jag kan inte låta bli att föreslå, men som sagt - ibland får man hålla truten.

Vissa av torvblocken gick sönder när vi rev gamla muren så dessa smulade vi sönder och dränkte in ordentligt. De varvades med barkmull, kogödning och trädgårdsjord när vi fyllde mellanmuren.

Alla Iberisar delades i ganska många plantor. Av tre köpta plantor fick jag så många att de täcker hela kanten på mellanmuren.


Färdigt resultat av mellanmuren. Här skulle nu alla trädpioner stå.

Först drog vi ner den gamla jordklacken och jämnade ut. Ovanpå lades ett lager med blöt torvmull. På den lades 4 säckar jord och sedan 3 säckar kogödsel. Nu fattades det ca 3 dm upp till stenkanten och en massa jordsäckar behövdes för detta. Avslutningsvis lades ytterligare ett tunt lager kogödsel som Calle myllade ner. Vi vattnade ganska mycket så jorden fick sjunka ihop. Pioner vill inte stå för djup så vi fick lov att sträva efter slutlig höjd innan plantering.

Vinteriberis från nedersta muren delades. Någonstans på nätet läste jag att man skulle klippa ner plantan efter blomning. Detta för att tuvan skulle breda ut sig. Den effekten har inte varit särskilt utmärkande så det gör vi inge fler gånger. Trots att den var nerklippt och utan blommor var Kålfjärilen väldigt intresserad under tiden vi murade. Undrar verkligen vad den fick i sig?
Nedre muren härbärgerar nu pioner och Eukalyptusviden, en bolltuja som skyler hålet under trappan samt Alunroten Midnight Rose som kantväxt

Jag har gått igenom en pionepok. Trädpioner blev ett måste. Buskar som sköter sig själva och som har vackra stora blommor. Jag hade heller aldrig haft en trädpion så varför inte?
Den korta blomningen blir längre om man har olika sorter eftersom de blommar olika tider. Man kan ha en blom-ning från maj till juli om man planerar ordentligt.
Buskpionerna skall inte klippas ner som vanliga pioner utan man snyggar bara till grenverket på våren. Medan vanliga pionerna skall klippas ner på hösten så de inte bladverket står och möglar i snön på vintern.
Det finns en fördel med att ha pioner samlade på ett ställe för de skiljer sig lite i skötsel. När man ger näring skall 50 % av årets giva ges efter blomningen för att stödja nästkommande blomning. På våren ges 25 % och på hösten de sista 25 %.
Egentligen tror jag att många blommande växter skall gödas och vattnas inför nästkommande säsong. Fram-förallt alla barrväxter eftersom de inte kan ta upp vätska under vintern. Jag tror även att på vårkanten skall man nog ge ALLA växter en riktig rotblöta. Om det kommer en torrperiod är de bättre förberedda eftersom de annars har svårt att ta upp vätskan.

Under årens lopp har vi sett att att vi härbärgerat en padda. För många år sedan när jag grävde upp en stor sten kom den fram och jag bar den till grannen. Inget lyckat drag för den kom tillbaks. Nu när vi höll på med slänten hittade vi den igen.

Nedre muren

 

Thuja Occidentalis
Little Giant

Salix Integra
Flamingo

Heuchera
Midnight Rose

 

Pionia
Delaveiy
Paeonia
Officinalis

ITOH-pion 
First Arrival

Paeonia
Daurica Mlokosewitschii


I denna rabatt har småmyror härjat i alla år. Jag vet att koncentrerad Fun Light tar livet av dem och jag har gjort det två gånger utan fullgott resultat.
På den vänstra sidan hade vi ett humlebo i ett gammalt sorkbo. De flög in och ut under hela murningen utan att störa oss och vi respekterade dem men myrorna var plötsligt borta?
Här planterade vi Eukalyptusträdet för att få lite rymd åt rabatten. Detta stackars lilla träd har flyttat omkring många gånger men nu får det räcka. Däremot skall jag ansa kronan på våren så den blir som en boll och inte för stor.
Svavelpionen delade jag så den ena får flytta till mindotter.
Det behövdes en kantväxt som utmärkte sig lite och valet föll på Midnight Rose. Vinröda blad med rosa ådror.

Mellanmuren

 

Taxus
Baccata David

Iberis
Snow Cone

Ajuga
Reptans

Paeonia
Suffruticosa Rou Fu Rong

Peonia
Catherine Fonteyn

Paeonia
Suffruticosa Feng Dan Bai

Pionia
Delaveiy


Övre muren

Thuja Pyramidalis
Ompacta

Taxus Baccata
Temperaurea
Taxus
Baccata David

Dasiphora Fruticosa Sandved

Lychnis
Coronaria
Prunus
Triloba
Hakonechloa
Macra


Högst upp står rosenmandeln med Purpurklätten runt fötterna. Här hoppas jag att den kan växa till sig och få en vacker krona. Från början stod trädet bredvid Blodlönnarna men de skugga så mycket att blomningen blev lidande.
Bredvid den gamla tujan Ompacta sattes en Occidentalis. Nu slipper man se bräderna under verandan.
De trettio år gamla idegranarna, som hade klippts ner ordentligt för några år sedan, fick också stå här. Årsskotten är gula på Temperaurea så de bryter av fint mot tujorna.
Längst ut mot den vänstra sidan står den vita Ölandstoken. Den klipptes också ner helt för några år sedan och blommar nu hela somrarna.
För ett par år sedan upptäckte jag att en planta Hakonegräs hade fått problem med fotosyntesen och bladen saknade den gula randen. Den plantan delades och planterades på baksidan. Där har den vuxit till sig och delats några gånger. Nu hade jag så många att det räckte som kantväxt till hela övre muren.

14. OXELHÄCKEN MED HALLON, JORDGUBBAR OCH RABARBER

Fragaria Ananassa Korona Rosaceae

Fragaria Ananassa
Mara de Bois

Fragaria Ananassa Toscana

Fragaria Ananassa Ostara

Sorbus Intermedia E Rheum Rhabarbarum

Rubus Idaeus

Fragaria Ananassa
Ruby Ann


När jag funderar på över hur i Jesse namn vi kunde få en gång mellan gräsmattan och häcken blir jag fullständigt villrådig? Det enda jag är säker på, är att vi inte följde tomtgränsen när vi planterade häcken för att kunna klippa den utan att beträda grannens tomt. En stödmur modell högre hade kanske varit ett bättre val?

Jag drar mig till minnes hur jag på nätterna låg och tänkte på färdiga L-moduler i betong, de fanns i olika höjder och var bara att ställa på plats. Tyvärr var ganska dyra och kostade kring 2000 kr styck. Sedan hade vi behövt en kranbil för att lyfta dem på plats och vi alla vet vad en sådan kostar. Förmodligen hade vi inga pengar till stödmur även om Calle hade kunnat gjort den. Skall jag vara riktigt ärlig, så beror det nog mer på att jag inte visste hur jag skulle kunna få honom till detta? Han höll ju på med det hela dagarna och så kul är det väl inte att fortsätta med samma sak när man kom hem?
Det som återstod var en häck av något slag. Valet föll Oxel och en anledning var att den har rötter som går rätt ner i marken och konkurrerar inte med andra plantor. Hm, vi står på ett berg! Hur tänkte jag där? Vem vet var dessa rötter går?
I viket fall som helst har Oxeln vackra mörkgröna blad med silvrig undersida som skiftar vackert mot alla andra gröna toner i trädgården. Andra fördelar är att den har inga taggar och är salt- och vindtålig. En robust häck med andra ord.

Så kom då tiden för trädgårdsprojektet. Vad gör vi med häcken? Kan vi ta bort den? Ja, om vi hade haft en kran eller grävskopa, vilket vi inte hade. Nej, vi tog motorsågen och kapade den vid fotknölarna. Ske det som skedde.
Vår häck var väldigt förlåtande. Under motorcykelperioden höll den på att växa till himlen. Det gick så långt att grannen frågade om han fick klippa den? Gör vad du vill! Kunde inte bry mig mindre faktiskt.
Under den här perioden tog naturen över. Misskött i tjugo år, ställer upp på den kraftiga föryngringen 2016 och bara sköter sig efter våra önskemål, tät och fin. Kanske vi skall belöna den med lite näring i vår?
Eftersom det är en kraftig häck måste man klippa den när grenarna är mjuka. Häcksaxen får alltså inte vara för klen. Till skillnad från många andra lövfällande häckar tål Oxeln att beskäras hårt och kan hållas smal och hög om man vill. Jag försöker att hålla den ca 40 cm bredd. Oxeln blommar i juni och sätter bär i september som uppskattas av fåglarna. Detta fungerar ju dåligt när man klipper häcken på våren men vad gör man? Kruxet med klippningen är att jag kan inte bestämma mig, åja – bestämma mig? nej problemet ligger mer åt att jag inte har lust att klippa. Hur som helst, om man klipper på våren kommer det halvmeter långa skott ovanpå häcken, inte på sidorna så detta resulterar i en klippning på hösten. Jag vill inte att dessa toppskott skall veda till sig så att vårklippningen blir ett helvete på våren. Arbetsbördan räcker som den är.

Nu kommer vi till gräskanten som liksom släntade ner till häcken. Gud va fult!!!!! Och Gud vad opraktiskt. Man kunde ju inte ens gå där.
Nästa problem att lösa.
Eftersom vi fick loss en del grästuvor när vi höll på, lades dessa på varandra upp och ner. Detta gjorde att slänten ner mot häcken fick en relativt rak vägg. Gräset i tuvorna borde ju komposteras med tiden om man lade den upp och ner tänkte jag.
Nu har vi lyckats få en gång mellan slänt och häck. På släntväggen självsår sig både det ena och det andra. Men, när man står på gräsmattan och tittar ner, är kanten fortfarande ful. Många nätters funderingar på vad man kunde göra.
Återigen kom önskan om nyttoväxter. Vi byggde en träram och satte mot kanten. Där planterades fem olika sorters jordgubbar som jag skickade efter på nätet. De bär frukt med olika intervaller. Ruby Ann remonterar inte och skulle lämpa sig i en ampel men så långt har vi inte kommit. Någon sort blommar och sätter frukt ända in i oktober. Nackdelen med jordgubbar är att de måste bytas ut var fjärde år för att bära frukt.
Gången mot häcken gör att man skördar dem perfekt arbetshöjd. Bredvid denna ram fick rabarbern stå som kanske står för torrt? Något borde göras åt denna grönsak.

Vi bättrade på kanten med torvmullsblock som vi hade sedan förut. Här satte vi hallonplantor som i dags läge har fått sällskap av ytterligare plantor från min dotters trädgård. Hallonplantor sprider sig i gräsmattan vilket blir en till grej att reta sig på. De är i alla fall lätta att ta upp och plantera där de skall vara.
Dessa plantor måste ses över varje vår. Fjolårets plantor som gett frukt skall klippas ner i marknivå för att ge plats åt årsskotten. Detta är egentligen ingen större belastning för man arbetar med rak rygg eftersom man står nere i gången mellan hallon och Oxelhäck.

Som marktäckare till hallonen planterade vi smultron. De invaderade trädgården och fanns överallt. Det är ett litet mysterium, för jag har ingen aning om varifrån de kommer?
Bladverket är lika stort som jordgubbsplantorna nu när de står i så näringsrik jord. Vi får se nästa sommar om de bara tänker leverera blast eller om det kommer att komma små bär? Nackdelen är att de kastar ut utlöpare som sår sig i gräsmattan. Det bästa är väl att ta tillvara skotten och låter dem bli nya plantor.

15. PIONRABATTEN
Fargesia
Murieliae imba

Hyperikum
Kalmianum Gemo

Paeonia Lactiflora
Coral Charm
Paeonia Lactiflora
Shirley Temple
 
Herrgårdspion
Paeonia
Officinalis
Paeonia Lactiflora
Madame Gaudichau


När man tänker tillbaka så är pionen för mig mina somrar och mormor. Det är verkligen inte en växt som jag hade tänkt att ha i min trädgård och plötsligt är man en pionnörd!  Hur gick det till?

Min bror Tommy har bott i flera hus och vid två tillfällen har jag fått pioner när han flyttat. De pioner som jag fått har jag inte namnet på och det finns ju hur många hybrider som helst. Jag skall ta itu med namnen när vi är färdiga med allt annat.

Sedan fick jag två pioner av Teppi när jag var med i trädgårdsföreningen. Den ena var en First Arrival med en utsökt vacker stor rosa blomma. Jag fick också en Svavelpion som inte har blommat ännu, så jag vet inte om den är gul eller rosa.

I kanten av pionrabatten står en bambu sedan tjugofem år tillbaka. Då var det en ny exotisk växt som kom ut på marknaden och man måste ju bara ha en sådan. Idag skulle jag inte köpt den.
Under detta trädgårdsprojekt fick vi lov att göra om de flesta rabatter och i en som bara innehöll buskar, hitta-de vi en med gula blommor. Det var ju synd att kasta den, så vi kapade alla grenar utom en, vände på rot-klumpen och satte ner den i pionrabatten som ett litet träd. Det visade sig vara en buske som tillhörde Johan-nesörtssläktet. Namnet har jag fått hjälp med från en grupp trädgårdsnördar på nätet.

Bredvid pionrabatten var tomten vildvuxen från början. Grannarna hade inte byggt sina hus ännu så vi hade i stort sett bara skog som nästa granne. Men så kom då dagen vi fick nya grannar och vi var tvungna att åt-gärda denna del av tomten. Som vanligt hade vi ont om pengar och vi behövde fylla upp och jämna till. På den här tiden fanns de flesta annonser i Dagens Nyheter för internet var inte uppfunnet.
Fyllnadsmassor för 200 kr! Lastbilen kom tidigt en fredagsmorgon och jag var långledig från jobbet. När chauffören tippat lasset hade jag tänkt skotta till det hela. Så här i efterhand måste man ställa sig frågan: fanns det några gränser överhuvudtaget för vad man trodde sig kunna klara av? Hur kunde jag tro att jag skulle kunna skotta ut 11 ton åkerjord? Alla normala människor hade tagit dit en maskin, men vi hade inte råd.
Jag fick inte ner spaden mer än fem centimeter och insåg hur omöjlig denna idé var. Det gällde att inte få panik för Calle visste inget och skulle snart komma hem trött från jobbet. Nu brann det! Vi hade en bra relation till en kille med grävskopa så jag ringde honom. Ibland måste man ha tur. Han var på väg hem och kunde svänga förbi. På en halvtimme planade han ut och släntade snyggt ner mot grannen för 150 kronor.
Hur dumt på en skala får man bete sig?
I denna åkerjord planterades tre tujor som skulle ge oss insynsskydd mot grannen. Vilken sort var inte så nog-grant på den tiden, och det skulle visa sig tjugofem år senare varför man måste vara noggrann.

En dag när vi hade startat trädgårdsprojektet, sade grannen sådär bara i förbifarten att de skymde solen hos henne. Inte så kul, det förstod vi. Nu hade det nått den aktningsvärda höjden på 10 meter och var ganska fula inuti. Det kunde inte hjälpas att Ringduvan brukade bygga bo i dem, vi var tvungna att ta bort dem.

Som sagt – inte så vackra inuti

Nersågade.

Det är alltid svårt att uppskatta hur långa trän är när de skall sågas ner. Vi blev ganska överraskade av att Tujorna sträckte sig över hela gräsmattan.
Man kan inte tro att det blir så mycket grenmassa.

De här tre tujorna fyllde nästan hela gräsmattan när vi var klara med att ta bort alla grenar
Vi yxade av de grövsta grenarna och jag hade sekatören till de mindre.
Nu var de hanterbara och lätta att köra till soptippen

Krattat och klart för grävskopan när den kommer.

I bakgrunden kan man se den avsåga Oxelhäcken som vi hade kommit överens med grannen om att föryngra. Jag skulle också klippa häcken på bägge sidor tills de vuxit upp. Nu har det gått tre år och den kommer fint

Nackdelen med vår lilla och sluttande tomt är att det inte finns någon infart på baksidan.

Vi fick lyfta bort rosenbågen och så fick grävskopan hålla till godo med den öppning som fanns


Vi har tagit bort några träd under detta trädgårdprojekt genom att kratsa fram rotsystemet och allteftersom klippa av synliga rötter tills rotklumpen kommit loss. En riktig arbetsinsats men det har fungerat bra. Sedan har rotklumparna kastats på soptippen.
Ett annat tillvägagångssätt hade varit att såga ner trädet och be någon komma med en stubbfräs. Nackdelen med det är, att det som blir kvar av stubben omöjliggör plantering precis där. Vaste of space, liksom.
Vår metod passar vår lilla tomt bättre.

Vi planerade att göra likadant med tujorna men där gick vi bet. Åkerjorden innehöll för mycket lera, så det gick bara inte. Alltså fick vi betala för en maskin som hjälpte oss. Här fanns ingen tanke på att bara fräsa bort stub-barna. Nej, här skulle allt bort.
När kranföraren väl hade fått upp dem, vilket inte alls var så lätt, spolades de rena med högtryckstvätten. Lera, sand och stenar försvann och de blev betydligt trevligare att hantera dem när vi baxade upp dem på flaket och körde dem till soptippen.

För att egentligen förstå hur stora rotklumparna var, kan man jämföra med den blåa soffan på bilden nedan.



Jag tycker faktiskt att de tvättade rotklumparna är riktiga konstverk!

16. BERGET I GRÄSMATTAN

Tamarisk
Tetrandra

Physocarpus
Diable D´or

Spiraea Japonica Anthony Waterer

Picea
Abies Nidiformis

Miscanthus Sinensis Cabaret
Yucca Filamentosa Bright Edge

Geranium
Rose Claire

Geranium Sanguineum

Geranium
Vision Pink

Geranium
Magnificum

Geranium Cantabrigiense Biokovo

Geranium
Cinereum Ballerina

   

Veronica
Longifolia

Silverarv

Perovskia
Blue Spire

Heuchera
Obsidian

   
   

Germanica
Edith Wolford

Germanica
Men In Black

Germanica
Leonine

Germanica
Natchez Trace

 

Saxifraga
Cotyledon yramidalis

Taklök
Taklök

Taklök

Taklök


När vi jämnat ut på baksidan av tomten och sått gräs syntes en bit av berget. Detta berg har under årens lopp kommit i dager mer och mer. Minnet sviktar och var det inte för alla bilder vi tagit under åren, skulle mycket ha glömts bort. Berget i gräsmattan är en sådan plats.
Hur mycket tid, arbete och pengar har lagts ner på detta berg?

Vad gör man?
Kanterna mot gräsmattan sluttade långsamt ner och vid torra perioder torkade gräset.

Den gröna fläcken till höger var en nysådd bit efter att vi tagit bort taklöksrabatten.

På andra sidan ser man den lilla mur som håller jorden på plats där vi satte alla nävor som temporärt stod i asylrabatten.

Det är verkligen konstigt att vi efter 30 år inser att vi faktiskt bor på ett berg!
Skrevorna rensades ur och fick ny jord Jorden stansades ut som kuber vilka sedan fick bygga upp slänten mot Oxelhäcken Purpurklätten samlades vid bergskanten


Ogräset hade förankrat sig rätt bra. Det var omöjligt att bara rensa bort ogräset utan här fick vi ta i med hård-handskarna. Gräva ur ordentligt runt berget och rensa ur skrevorna rejält. Jag är övertygad om att det här noggranna arbetet betalar sig i längden. Upp med ogräsets hela rotsystem eftersom de sprider sig med underlöpare.
Från början hade vi två körsbärsträd planterade här, mest för sin vackra bark skull men inget mer. Bären gick inte att äta, inte ens fåglarna åt dem. Så småningom växte de till sig och trädkronorna var alltid i vägen. 

Det ena körsbärsträdet sågades ner men stubben fick stå kvar. Kanske man kunde ställa en kruka där, eller så.

Vi hade dagliljor i massor som fört en tynande tillvaro framför verandastaketet under åren. Dessa grävdes upp och planterades mot bergskanten.

Det andra körsbärsträdet ville vi behålla för barkens skull. Dock var vi tvungna att såga av grenarna för att få in kronan vilket visade sig året därpå vara för mycket för det här trädet.

Kort därefter tvärdog det.

De flesta träd ställer upp på föryngring men alla gör inte det. Man lär sig.


Utmed hela verandastaketet stod dagliljorna sedan många år och vid det här laget hade de blivit rejält stora.
Vi behövde något som växte vid bergskanten så vi delade dem.


Det var ett riktigt tungt jobb att få isär dem men allt går. Den sista biten av rabatten gjorde vi en fick en mass-plantering av Purpurklätt.
Vi hittade en stor sten när vi tog bort roten av det ena körsbärsträdet och med mycket möda fick vi upp den till skrevan på berget. Den hade väldigt fina ådror och det var svårt att få stenen att stå så dessa syntes. Till slut fick vi ner den i slutet av den stora skrevan så där står den nu riktigt stadigt.

I slutänden av berget närmast Fågelbogranen murades en liten rabatt för väggen var så ful.
Hit flyttade Silverarv, Fjällbrud och några Lewisior.


I den stora skrevan i berget planterades en Palmlilja tillsammans med några taklökar och en kärleksört.
Palmliljan såg inte mycket ut för världen vid inköp men tog sig så småningom.
På vintern trär vi en nätkorg över den och fyller med löv som täckning den och det fungerar bra. Efter två år kom den efterlängtade blomställningen.
Vilken prakt!

Efter blomningen formligen ruttnade rosetten ner och man undrade om det bara blev en blomning?
Senare skulle det visa sig att den gör som taklökarna. Den rosett som blommat dör och självsår nya rosetter. Nu är jag glad för jag har fått fyra stycken.

Kärleksörten klarade en säsong och försvann. För torrt?

På kortsidan av berget står en Fågelbogran. Den sattes för trettio år sedan tillsamman med en Funkia. Efter några år lade granen sina grenar över Funkian så den flyttades.


Idag är jag ganska irriterad på granen. Den där lilla plantan på 50 cm diameter är nu 250 cm! Över 150 cm hög!

Om vi hade haft en tomt på några tusen kvadratmeter hade den prytt sin plats men…jag funderar allvarligt på att kapa nedersta grenarna och göra om den till ett träd, skala grenarna och lämna barren längst ut, typ Japansk klippning. Calle får det onda ögat så sista ordet är ännu inte sagt!

På andra sidan berget där dagliljorna stod murade vi upp en halvmeter hör mur. Bara så pass att vi fick plats med lite jord. Många gånger har vi inte haft jord att fylla nya rabatter med så då har vi tömt komposterna med material som inte förmultnat och lagt i botten.
I denna rabatt står nu djävulsbusken med Alunrot runt fötterna. Irisarna trivs och flera olika Nävor blommar av och till hela sommaren.
Mitt i rabatten står en Rosentamarisk. Den har jag velat ha i över tjugo år.
En japansk blodlönn torkade ihjäl 2018. Det grämer mig lite för att jag lät det ske. Dyr var den också!

Nu till Irisarna. På Zetas fanns det några Amerikanska Irisar planterade vid en sten och just då kändes det som om jag inte kunde leva utan en sådan. Ett dumt köp för jag är egentligen inte så begeistrad i dem. I samma veva var jag för svag för att motstå några till och det blev inte rätt färger heller.
Efter fyra år ploppar det upp en beige iris! Verkligen ingen fin färg och definitivt inget jag skulle köpt. Var kom den ifrån?
Googlade mig blå och hittade text om att Iris kan ändra färg beroende på temperatur, ålder och kemiska situationer i jorden men då gäller det inte hela blomman, och den här var alldeles för perfekt i kronbladsfärg och tungfärg.


Jag gick ut på nätet igen och ställde frågan i forumet "Vilken växt" om någon visste. Tre svar, en lite mer kunnig person tog upp det här med hybrider. Jovisst, så var det säkert. Odlare håller ju på och korsar hit och dit så i slutändan finns alltid chansen att växten retarderar.
Att tro att man skall kunna ta reda på ursprunget i detta fall är bara för mycket. Jag hittade en liknande blomma på nätet och bestämde mig för att den heter Iris Germanica Leonine.



Katusar och sukulenter har varit Calles favoriter ända sedan vi träffades. I vår lägenhet på Söder hade vi en uppsjö av kaktusar som ofta fick ullöss. Där satt man med en topsy och tvättade med rödsprit som hjälpte för stunden.

Nu hade vi en trädgård och vem kan motstå att köpa taklökar?

Vi fick för oss att göra en taklöksrabatt med en massa taklökar och Lewisia. Ganska läckert faktiskt, ända till den dagen då småmyrorna tyckte de hittat ett himmelrike med denna sandjord.
Rabatten revs sommaren därpå. Taklökarna flyttade in i stora skrevan och andra mindre skrevor där de nu blommar och förökar sig.

Vi hade tre gulaktiga minibolltujor som hamnade här men de flyttade så småningom till hörnan mot vägen.

Jag kunde inte motstå att köpa det här lilla Eukalyptusträdet som har så vackra blad när de slår ut.
Tyvärr kunde det inte stå kvar när vi tog bort taklöksrabatten och flyttades till slänten.

Där krockade det med Ginkon och fick flytta igen.

Nu står det i släntrabatten tillsammans med pioner och jag hoppas det tar sig för man kan se att den sista flytten kanske var för mycket.

17. VERANDASTAKETET
Cotinus
Coggygria
Syringa
Yunnanense
Filipendula
Rubra Venusta
Actaea Simplex
Brunette Cimicifuga
MicantusSinensis
Gold Bar
Molina Caeruela
Arundinacea Heidebraut
Hosta
Spring Morning
Hosta
Cherry Berry
Hosta
Lancifolia
Hosta
Gypsy Rose
Hosta
Great Expectation
Hosta
Golden Tiara
   
Hosta
Fortunel Patrioty
Hosta
Fortunei Francee


När vi gav oss hän denna rabatt planterades fem stycken perukbuskar på stam. Tanken var att kronorna skulle ge oss lite insynsskydd. År 2018 satte torkan och värmen många spår, och kronorna torkade in helt varför de klipptes ner jäms med fotknölarna. Jag var jätteledsen och tyckte väl att detta var bara för mycket att ta in. Dessutom var de ganska dyra när vi köpte dem på Zetas. Sent på sommaren kom det flera skott på alla fem och åter fanns det hopp. För min del var det ju inte hela världen om det blev buskar av dem, huvudsaken var att de inte dog.
Min dotter tog ett träd med sig hem och det verkar ha klarat sig.

Nedtill på marken planterades Rosenplister. Den skulle sprida sig lätt och jag ville verkligen ha något som täckte jorden och hindrade ogräset. Allt var frid och fröjd ett par år men den tenderade att bli väldigt hög för att vara en marktäckare. Dessutom såg den ful skräpig ut efter blomning. Om man inte har en dålig rygg skulle man kunna krypa utmed rabattens elva meter och ta bort blomställningarna.
HALLÅ!

Nu har vi sått Hasselört så ser vi om den kan sprida sig på ett snyggare sätt. Rosenplistern togs bort i denna rabatt men den har spridit sig till ett annat ställe och där kan den stå tills jag kommer på något nytt.
Om Hasselörten vill sprida sig skulle den som marktäckare ge ett mörkgrönt och blankt utseende under alla Funkior. Dessutom växer den tätt och lågt.

Funkiorna växer så det knakar. Vilken fin växt detta ändå är och samplanterad med flera av sina artfränder ger den ett storstilat intryck. Det är just det, samplanterad med en massa andra gör att man inte vet vem som är vem. Flera av dem är ju snarlika. Jag måste nog namnge dem en gång för alla och enda sättet är att göra det när de blommar. Nästa års projekt?

Det Amerikanska Älggräset är verkligen en positiv upplevelse. Den sprider sig med underlöpare och för mig får de verkligen bilda stora bestånd bredvid perukbuskarna där de står. Tyvärr sprider de sig inte alls så lätt så vi får vara rädda om den.

I ena hörnan står en hybridsyren mest bara för att fylla upp. Yunnanense blommar senare än alla andra syrener med rosa hängvippor och doftar gott.

Några sorters prydnadsgräs finns också här men växer långsamt och lite kinkiga är de allt.

I det stora hela är rabatten välmående och skall nog få vara ifred. Mördarsnigeln älskar Funkia så på våren matar jag dem med speciella små blå korn. Det ger dem en mättnadskänsla så de slutar äta och dör. Å andra sidan skall jag inte klaga för jag kan räkna på mina fingrar de mördarsniglar jag sett. Inte alls den invasion man kan läsa om och jag klarar absolut inte av att dela dem med spaden som alla andra gör. Äckligt!!!!!

18. STENTRAPPAN

Ajuga Reptans Cymbalaria Muralis


För många år sedan inköptes Mureva som har levt sitt eget lilla liv runt stenarna. Revsugan har hittat hit alldeles själv.

Öppningen mot grannen är alldeles för bred och nu när häcken kommer såhär fint skall vi se till att den sluter sig en bit.
Innan vi gjorde något år stentrappan ville vi bli av med stubben efter den stora tallen som stod här tidigare.

Det var inte bara stubben som skulle väck. Vi var skrämmande nära att få ett nybygge av av träd-gårdsmyror för att uttrycka mig snällt.
Pissmyra är nog en närmare beskrivning. Dessa marodörer skall bara inte in i min trädgård.
De vanligaste hjälpmedlen när vi flyttar stenbumlingar har varit spettet och regeln
Sedan har vi det här med planering. Det gäller ju att vända stenen så att en plan yta kommer överst.

Det värsta som kan hända här är att stenen rullar iväg när man håller på. Den här skulle bara ner lite och vändas.

Ha ha, bara...

Allt går med lite is i magen
Färdig trappa till grannen

Av och till har kopparödlan visat sig och de flesta gångerna har nog varit när vi har härjat runt i jordarna.
Oftas har det varit årsungar och frågan är var boet är. Ett harmlöst litet djur som gärna får bo här.

19. BIGARRÅTRÄDEN

Prunus
Büttners Späte Rote Knorpelkirsche

Prunus
Avium Egina E

Prunus
Avium Kordia


Bigarråer är en av mina favoritfrukter.
Vi köpte två stycken på Zetas. Den ena skulle pollinera den andra. Bägge dog av någon anledning. Nu har vi tre stycken och det är riktigt spännande att se om jag kommer att få någon frukt. Den stora frågan är om Bütt-ners Späte Rote kan pollinera de andra två som är sterila.

Bigarråer får mig alltid att tänka på när vi hyrde hus i Torrevieja. Vi bilade ner med barnen. Första gången åkte vi via Paris med tillhörande Disneyland, Elfeltorn and all that. Det enda jag minns av besöket på Disneyland var alla köer till alla aktiviteter och att vi nästan inte tog oss ut ur Paris. Av alla resor i Europa som Calle och jag gjort under årens lopp, var det här det värsta. Vi brukade inte ha svårt för oss, men detta spindelnät av ringleder och Gud vet vad, frestade verkligen på. Till saken hör att detta var inte första gången vi bilade i Paris?

Spanien var varmt. Vi hade 42 grader i luften och 30 grader i polen. Tro det eller ej, men den svalkade!
Två timmar räckte nere på stranden och på vägen hem köpte vi alltid bigarråer som vi åt i skuggan på baksidan av huset. Minnesvärda stunder.
Barnen bodde mer eller mindre under vattnet i polen. Christian fick öroninflammation och Penicillinet skrevs ut av en privatpraktiserande läkare. Jag fick behålla receptet? Det var räddningen för i höjd med Barcelona på väg hem fick Rebecca sin öroninflammation. Receptet användes en gång till och problemet var löst.

20. ROSENBÅGEN

Carpinus
Betulus Lucas
Fagus
Rohan Red Obelisk
Populus
Tremula Erecta
Lonicera
Periclymenum
 
Sorbus
Iintermedia E
Rosa
New Dawn
Syringa
Vulgaris


En rosenbåge ramar in öppningen till grannen på baksidan. Här klättrar rosen New Down. Vi äger varsin planta. Den behöver vatten och näring för att trivas. Vem vattnar?

Vi hittade flera små bondsyrener som spridit sig från grannen ovanför. Dessa gjorde vi en liten häck av och tanken var att den skulle skymma parkerade bilar på grannarnas vändplan. Fungerar väl lite så där. Den växer långsamt och första blomman kom efter 4 år.

Oxelhäcken fortsätter här och är föryngrad. Text om den finns i kapitel 14.

Pelarträden är satta för att främst skymma insynen till oss från grannen uppe på berget. Tidigare hade vi ett japanskt körsbärsträd här, köpt för sin vackra blomning på våren. Vi förlorade nästan trädet mot torkan 2018. Det flyttades till verandastaketet så nu hoppas vi att det tar sig.

Torkan fick oss att köpa en sådan där grön bevattningsplastpåse som rymmer 10 liter. Samma som kommunen och Vägverket använder till sina planterade träd. Den fungerar med att vattnet droppar sakta runt trädets stam ner till rötterna.

Pyramidblodboken är vår favorit! Det får inte hända den någonting. Sedan i samma rad står då pyramid-avenboken. Det tar nog lång tid innan den blir som bilden visar.

För en herrans massa år sedan planterade vi två stycken pelaraspar. Den ena dog men den andra är nu så stor att vi ser den från alla platser i vår omnejd. Nästan 20 meter hög och magnifik!

Bakom dessa träd klättrar en vildkaprifol på samma plats som vi förut hade amerikanska blåbär och björnbär. Kommer inte ihåg vad som hände dessa? Inget vatten som vanligt, kanske? Vildkaprifolen har aldrig varit fin och är väl ett resultat av sin behandling kan jag tänka. Bären är giftiga.

21. DAMMHÅLET

Armeria Maritima Düsseldorfer Stolz
Bistorta Affinis Darjeeling Red

 

Den här platsen och arbete går till historien!

 

När vi hade börjat det stora trädgårdsprojektet kom vi så småningom till den här platsen på tomten. Det hela började med att vi skulle gräva fram en rot som börjat synas i gräsmattan.

Roten blev större och större…
Till slut var där en stubbe. Vi hade haft två tallar där tidigare med klädstreck och hängmatta
Bägge stubbarna grävdes fram
Nu började rötter komma i dager och vi grävde och drog, vi grävde och drog…
Hur lång är den?
   
Seriöst! Hur lång är den?
Nästan ända fram till verandan
SUCK!
Nu hade vi fått blodad tand så fler rötter grävdes fram och kapades. Hela gräsmattan blev förstörd

Någonstans i all förstörelse såg vi en till rot, och vad fan…vi var ju på gång!

Det var ingen rot, det var berg
Det var ju riktigt intressant att se vad detta ledde till. Vi hade inget emot att få fram berget och dessutom skulle det vara lättare med en riktig kant mot gräsmattan
   
Det ena gav det andra. Här följde vi berget ner
Det blev en rejäl grop
Gränsen mot gräsmattan blev tillräckligt hög och behövde någon slags kant

När så dammhålet var urgrävt och säkrat mot gräsmattan blev vi tvungna att göra något år jorden där den gamla enen stod. Det fanns inget annat att välja på än att göra en stödmur.

På 90-talet byggde vi en torvmullsmur och den hade vid det här laget gjort sitt. Trasiga kanter, ogräs som grottat in sig mullen och som inte gick att få bort utan att en massa torv följde med.
När dammen fyllde sig efter regn blev vattnet alldeles brunt.
Hålet var helt intakt och vattnet rann inte undan så vi bestämde oss för att göra en damm med fontän på stället

Mot gräsmattan spikade Calle en form och vi gjöt en vägg i betong som jag dekorerade med småstenar.

Att trycka ner stenarna i betongen blev ett litet pyssel

Plastslangarna som skulle till grodan och det elektriska förankrades med betong och drogs in genom muren då vi började mura

 

Färdigt resultat. En bra kant mot gräsmattan och så kan man gå med gräsklipparen på kanten

Vi hittade en perfekt hörnsten som passade grodan som hand i handske.
Plastslangen gömdes i planteringen.

Längst bak i denna plantering gick plastslang nummer två där elkabeln till pumpen löpte

På andra sidan berget var det samma sak, så vi murade en stenkant mot gräsmattan

Vattnet byttes ut och pumpen sänktes ner.

 

Yeiee! Allt fungerade!


Ligger på magen


Ligger på sidan


Kryper på alla fyra

Står på knäna
Min dåliga rygg krävde att jag ändrade ställning hela tiden

Muren är klar med ny jord och grodan på plats. Längst bak kan man se plaströret där elsladden skall gå.

Nu var det bara att plantera

 

 

Hela systemet fungerade perfekt och vi var jättenöjda till sommaren därpå.

Det var ju det här med att bli gammal. Vi skulle ju göra allt enkelt att sköta men dammen visade sig vara en ytterligare arbetsbörda.

Berget blev grönt där vattnet rann, dammen blev full av löv från Skogslönnen och daggmaskarna ramlade ner och hamnade i filtret på pumpen.
Fy fan va äckligt att göra rent!!!!

Nej, året därpå togs dammen bort.

Vi fyllde hålet med jord och planterade en svindyr Trädgårdsmagnolia i mitten och några Bergormrot. Den sistnämnda sprider sig lätt och fyller nu hela hålet.


Tyvärr har råbocken gnagt av all bark på Magnolian så de grenarna har dött. De kvarvarande tre har fått grenskydd. Får man önska livet ur ett djur?

22. UTMED PLANKET

Acer
Platanoides Drummondii

Juniperus Communis Suecica
Hedera
Helix

Carex
Morrowii Ice Dance

Eryngium
Alpinum Superbum

Clematis
Dianas Delight
Clematis
Dorothy Walton

Clematis
Avant Garde

 
Phedimus
Spurius
Pulmonaria
Majeste
Rosa
Foetida Kapucinros
Rabattros ?
   
Hemerocallis
Fulva
Hemerocallis
Lilioasphodelus
Rabattros ?
Rabattros ?

Röjningsarbetet utmed planket blev nästan oöverstiglig. Åtminstone om vi pratar utifrån normala människors värderingar.

Här skulle en större maskin vara färdig på en timme men återigen, vår arbetskraft var gratis.

Hela buskaget i hörnan revs.

Solfjäderslönnen flyttades.

Stenbumlingar flyttades och vändes så att den fina sidan syntes.

Rötterna var massiva och en del växte nästan ända fram till huset.


Utmed planket är det väldigt svårt att få något att trivas. Det är alldeles för mycket berg och sten under jorden och i det stora hela verkar det vara för torrt.

När grannarna byggde sina hus höll de på att förstöra den fina enen som måste vuxit på denna plats i evig-heter. Två gånger gjordes åverkan och den lade sig nästan ner. Mirakulöst nog fick vi upp den med spännband och stöttor. Trots alla insatser lutar den betänkligt och man undrar hur det skall sluta. Stammen lutar kraftigt och toppen har riktat om sig och växer rakt upp.

Murgrönan som självsått sig klär in hela stammen på enen och sprider sig samtidigt överallt. Jag har inget emot detta för murgrönan är en fin marktäckare.

Den invasiva Lungörten har jag hittat lite var stans i trädgården. I brist på pengar letade jag upp dem, delade och fick tillräckligt många som kantväxt. Om man klipper av första blomningen så får man en till. Den är lite skräpig efter första blomningen men jag sliter bort bladen på rosetten. Det växer ju ut nytt.

Dagliljorna får sköte sig själva och växa som de vill.

2019 sågade vi av de nedersta grenarna på skogslönnen för kronan bredde ut sig och skuggade det mesta.

Alla klätterrosor flyttades till Flammentansen och Kapucinorosen flyttades till hålet bakom stora stenen till-samman med några rabattrosor som är tänkta att skyla det kala nedtill på busken. Vilka som hamnade här vet jag när de blommar nästa år.

23. HÖRNAN VID CYKELHUSET

Acer Palmatum Bloodgood

Philadelphus
Coronarius

Polysticum Polyblepharium
Rodgersia
Podophylla
Clematis
My Angel
Clematis
Orange Peel
Clematis
Gravetye Beauty
Clematis
Romantica
Hosta
Gypsy Rose
Hosta
Praying hands
Hosta
Cherry Berry
Hosta
Fortunei Francee
   
Hosta
Golden Tiara
Hosta
Spring Morning
   
       


På den här platsen hade vi från början ingenting. Tomtgränsen var nedanför grannen som bodde högre upp och som hade full insyn till oss. Vi gillade inte det direkt men vi hade inget val när huset skulle placeras eftersom detta var det bredaste stället.

Här är det också förhållandevis plant så från början blev här en bra plats för släpet.
När så grannarna byggde sina hus anlades en grusväg som skulle asfalteras. Detta är ännu inte gjorts och vi blev tvungna att ansöka om bygglov för att spika upp ett plank utmed hela skaftvägen. Vi kunde inte plantera en häck eftersom berget sträckte sig hela vägen. Mycket var också söndersprängt. När planket var på plats gjorde vi ett cykelhus i direkt anslutning med en dörr ut till skaftvägen. Vi har en muntlig överenskommelse med grannen om att vi kan använda vägen vid behov.

I hörnan plank/cykelhus blev det helt skuggat och mörkt och vad skulle trivas här?

Först anlade vi ett buskage med blommande buskar som bara skulle stå där och sköta sig själva och i mitt huvud såg jag framför mig hur det skulle bli? Nåja, det utvecklade sig till en vildvuxen skräphörna men vem orkade bry sig? Jobb i veckorna och motorcyklar i helgerna. Barnen var mer intresserade av kompisar än om familjen så hörnan levde sin tynade tillvaro helt utan kärlek.

Samplanteringen av Japansk blodlönn och limegrön Japansk Solfjäderslönn blev en helt outstanding kom-bination och bredvid stod den vitbrokiga Skogslönnen.
Med åren skuggades Solfjäderlönnen och slutade växa, den kom ingen vart och blev tvungen att flyttas.

En sak skall man tänka på när men flyttar större växter och det är att man måste klippa in rotsystemet så rötterna inte behöver vikas eller snurras för att få plats i planteringsgropen och samtidigt måste man klippa ner växten så rotsystemet inte behöver försörja så mycket. Detta var nog anledningen till att Solfjäderslönnen dog efter flytt. Man lär sig hela tiden.

Den japanska blodlönnen blommade 2019 och var översållad med små vinröda näsor. Första gången på 25 år!

På 90-talet kom idén om att använda torvblock som alternativ till stenmurar. Jag var väl bara en i mängden som hakade på.

Under buskaget som var här hade marktäckaren rotat sig bra. Fruktansvärd att ta bort.

Från början planterades små sedumarter i fogarna på torvblocken men dessa försvann under åren.

Björkskotten trivdes i alla fall

Vi rev hela torvmullsmuren
När alla torvblock hade tagits bort rensade vi all jord och grävde fram ännu mer berg.

Jordhögen växte och växte
Det är frapperande att jag efter 33 år kommer på hur mycket berg vi egentligen har synligt?
Allt blir så mycket enklare när man rensar bort allt. Man kan komponera och sätta nya idéer i verket utan att störas av en massa ovidkommande plantor och ogräs
Nu var det dags att mura och alla stenbumlingar vi hittat när vi rensade rabatten spolades av med högtryckstvätten. Vår älskade barnpall, som vi fick från dagis på Klockarvägen när Christian var liten, fick stå på en plyfaskiva för att inte sjunka ner i lerjorden
Färdig mur i hörnan

Jag fick en vansinnig idé om att plantera rosor på denna plats och det fanns inget som hindrade mig.

Efter att ha plöjt igenom all text på nätet om vilka rosor som trivdes i halvskugga/skugga sattes idén i verket.

När alla rosorna planterats var det dags att binda upp alla klematisar.

Råbocken var oerhört tacksam för alla rosor och jag var förbannad!

Någonstans på djupet hittades en ganska stor sten. Alldeles för stor att hantera skulle de flesta tycka men…

Med hjälp av spett och reglar kom den dit vi ville

När stenen var på plats behövdes ett jordstöd så jag roade mig med att mura en liten mur av småsten.

Den här lilla rabatten har härbärgerat flera växter och ingen har egentligen trivts.

Antingen är det för torrt eller så har jag inte gett växterna tillräcklig tid att etablera sig.

Ta en ordentlig titt på denna hög av rötter. Det är vad vi fick upp när vi tog bort Ormöga som hade planterats i lilla muren under Skogslönnen.

Växten trivdes inte där på grund av brist på fukt.

Det är ofattbart vad en liten marktäckare kan pro-ducera.
Rabatten var 70 cm djup och täcktes helt av dessa rötter. Som en matta liksom och där inte ens spaden gick ner.

Jag delade och fick 40 plantor som sattes i små plast-krukor ifall de skulle planteras någon annanstans.

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att ge bort dem.

Jag ringde min granne i trädgårdsföreningen och bad henne se om någon ville ha, och en timme senare var de hämtade.


Vi gjorde om hela rabatten 2019. Rosorna trivdes halvdant och den Japanska blodlönnen förde en platskamp med Skogslönnen.
Rosorna flyttade till Flammentanzen.

Alla klematisar planterades mot planket i denna hörnrabatt och framför dem står Rodgersia som solskydd för rotklumpen. Alla klematisar har en plastkrage runt rothalsen som går ner ca fem centimeter i jorden. Denna yta är täckt med sand för att förhindra svamp/virusangrepp från jorden.

Blodlönnen står nu ensam och kan utveckla sin krona efter behag efter att vi sågat av de nedersta grenarna på Skogslönnen.

Doftshersminen som jag fått av mamma i Mora har blivit mer ett träd än buske.

Ytan under Blodlönnen är täckt av olika Funkior. Dessa är delade och kommer från verandastaketet.

Sköldbräken är en kinkig liten växt. Den måste klippas ner varje vår eftersom vintern går hårt åt den. Den blir inte mer än ca 30 cm, fast den skulle kunna bli en meter. Den saknar fukt.

Det skall bli riktigt spännande att se hur den här rabatten utvecklar sig.

24. BAKOM OCH UTMED CYKELHUSET

Thuja Occidentalis Degroot's Spire

Spiraea Japonica
Little Princess

Robina
Pseudoacacia
Weigela
Red Prince

Euonymus
Alatus Compactus

Syringa
Vulgaris

Delphinium 
Magic Fountain Sky Blue

Delphinium
Gardian Blue
Syringa
Reticulata
Alcea
Rosea Nigra
Stockros rosa
Aconitum
Red Wine


När så cykelhuset byggdes blev en liten remsa av grus kvar på ena långsidan som jag inte kunde låta bli att plantera i. Den lilla Rosenspirean som hade frösått sig själv i en skreva på berget drogs upp och planterads här. Man frapperas av vad växterna klarar av om de får bestämma själva. Där den hade frösått sig fanns verkligen ingen jord att växa i, och märkligt nog överlevde den ändå många år i berget.
Den fick nu stå tillsamman med Vingbenvedsbuskarna. Denna variant av benved har inte de kända vingarna men däremot en otroligt fin röd färg på hösten.

Bakom cykelhuset gjorde vi inget förrän vi startade trädgårdprojektet. Ett ganska eländigt ställe med ett virrvarr av Robinians rötter.

Solen ligger på hela dagarna och Stockrosorna frösår sig och återkommer år efter år.

Från grannen kom bondsyrenen och den får stå kvar eftersom den skyler insynen från skaftvägen.

Tujorna är kinkiga och får inte torka ut men när det regnar kommer rätt mycket från cykelhustaket. Dessutom har vi lagt torvmullsblock utmed huset för att hålla fukten.

Bakom cykelhuset planterades en Robinia (falsk Akasia) för en massa herrans år sedan.
Den ståtar med vita vackra blomklasar i juni.
Robinia blir ett hyfsat stort träd och vårt gav av någon anledning upp.

Tack och lov så hade den satt ett sidoskott som vi behöll efter att ha sågat ner moderplantan.
I slutet på rabatten står prakttryn som nu är 30 år gammal


25. ASYLRABATTEN



Förklaring till varför rabatten fått detta namn:

Här hamnar många växter som står på tillväxt eller skall flytta när vi hittar den riktiga platsen



Syringa
General Pershing

Syringa
Ludwig Späth

Syringa
Maiden Blush

Syringa
Vulgaris Alba

Syringa
Mme Lemoine

Syringa
Sensation

Adiantum

Lavatera
Clementii Barnsley
Liatris Spicata
Asteraceae

Aubrieta
Coltorum Blaumeise

Aubrieta
Kitte

Akleja
Aquilegia Vulgaris Black Barlow

Gypsophila
Paniculata Caryophylaceae

Oxalis
Adenophylla

Phlox
Subulata Purple Beauty

Phlox
Subulata Polemoniaceae

Phlox
Douglasii White Admiral

Phlox
Subulata Benita

Phlox
Subulata Scarlet Flame

Buddleja 
Davidii White Profusion

Buddleja 
Davidii Pink Deligt

Buddleja
Black Night

Buddleja
Ellens Blue

Buddleja
Mrs Ruby


Den här muren var den första vi gjorde. Berget sluttade ner mot singlet och det såg allmänt stökigt ut. Det var strax efter att huset var färdigbyggt och ekonomin var ju milt sagt ansträngd.
Vad gör man?
Vi hade ju sprängt en hel del så sprängsten var ingen bristvara direkt. Tittar man på hur berget såg ut var det perfekt att göra murarna av samma material som berget, vilket gjorde att det såg ut att höra ihop liksom.

När vi gjorde alla murar blev jorddjupet en viktig aspekt. Det måste ju gå att växa och frodas. Finns det jord under muren behöver den inte vara så hög men på denna plats murades den direkt på berget och fick en höjd på 80 cm.

Paraplyträden kom på 80-talet. Det tilltalade mig också för det var nytt, kul och ovanligt. Ingenting våra grannar hade heller.
Jag hade bestämt mig för en Paraplyalm men blev avrådd på Zetas eftersom Almsjukan härjade i Skåne.
Jag blev helt ställd. Vad skulle jag då välja?

Det värsta är att jag i skrivande stund inte kan komma på vilket träd jag valde. I vilket fall som helst så dog det efter några år. Brist på vatten? Jag grämer mig än idag och jag är fortfarande lagom förbannad på mig själv. Jag kan helt utan prestige erkänna att den fick väl inte ett himmelrike direkt. Jorden som jag köpte från Älvsjö någonstans, hade säkert kunnat innehålla det mest basala som växter behövde, men som sagt; ekonomin!


26. ORMHASSELRABATTEN


Corylus
Avellana Contorta

Phlox Subulata
Purple Beauty

Phlox Subulata
Scarlet Flame


Denna murning var vår andra efter asylrabatten. Alla fogar på bägge rabattmurningarna gjordes av fincement och borde inte hålla så bra. Det skall vara en grövre variant som vi använt till alla andra murar. Trots detta har dessa fogar klarat sig hitintills, det vill säga sedan 1988.

Calle strävar efter att inte göra översta delen av muren slät och i samma höjd. Ibland har jag haft åsikter om dessa fallussymboler, men när kantväxten blivit större har den ramat in stenen på ett naturligt sätt. Jag står ut.

Pinjebarken håller tillbaka ogräset på ett föredömligt sätt och jag behöver inte rensa denna rabatt. Det enda negativa är väl att Ormhasseln är ympad på en annan härdigare hasselsort och den skjuter raka rotskott. Varje år får man krypa in under busken med sekatören och klippa av dessa.
Busken har nu blivit så stor att vi är tvungna att ansa grenarna lite. Kanske skall jag rensa nertill så man ser stammen för den är riktigt vacker.

Ibland sitter jag och tittar på vad vi gjort och känner en viss tillfredsställelse över hantverket, och får jag säga det själv, så är det egentligen beundransvärt vilket dagsverk vi gjort med så lite pengar.
Vår Gud har rått oss att förvalta pundet och jag tycker verkligen att vi har gjort det.