Bakgrund

Balkonglådor

Jag tycker pelargoner är en bra sommarväxt. Mina blommar hela sommaren ute och hela vintern i garaget!?

Hur hög kan en pelargon bli? Våra mäter 2,5 meter och de kan bli 4 meter  som högst. Om vi hade haft högre takhöjd i garaget hade de också kunnat bli högre, men tyvärr måste de klippas ner varje vår.

Under vinterhalvåret står de i garaget med ljustimer och har ca 18 grader varmt. En liten skvätt vatten någon gång, framförallt då man ser att jorden börjar lämna väggarna på krukan.

Bilden nedan har Mårbacka och Mums Mums. Två friska sorter som blommar villigt och oavbrutet. 

När vi hade byggt huset sattes balkonglådor upp utmed hela räcket. Jag ville ha rejäla lådor så att plantorna fick bra jord att växa i. Calle byggde lådorna själv iträ och jag klädde dem invändigt med plast. Vi hade dem i många år men plötsligt fick Calle för sig att de skulle tas bort för han litade inte längre på upphängningen. Sagt och gjort, de åkte på soptippen.

Det gick några år och jag saknade blomningen varför nya balkonglådor införskaffades. Som vanligt till Calles förtret, och ytterligare jobb! Kommentaren: - du är alltid en källa till irritation!

Que? Varför måste vi alltid ta vägen förbi diskussionsbordet? Just do it!

Aiiiisch!

Här skruvar Calle fast de nya balkongkonsolerna som är gjorda i järnsmide och passar hyfsat bra till resten av detaljerna på huset.

Balkongen är 11 meter lång så det blev 10 stycken. Vi hittade svarta i plast med lite större volym än de vanliga.

I dessa planterades hängpelargonen Calliope som inte tålde regnskurarna. Valet av hängpelargonen Calliope i balkonglådorna blev en riktig besvikelse. Någonstans hade jag läst att en del pelargoner inte klarar av att stå ute i regn, och denna sort var en sådan.

Vid nyplanteringen var det som förväntat, allt såg ut som "vilja och inte kunna" men en månad senare hade det börjat blomma ordentligt. Så här långt har jag inga åsikter, men senare när vi haft några skyfall blev bladen gula/rosa och plantorna slutade växa. Jag kan jämföra med en balkonglåda som står under tak och om hur det borde sett ut.

Nu är plantorna kastade i komposten och vi har planterat jordgubbar istället. Det är jätteroligt att plocka bär varje dag och det är snigelfritt - bara en sån sak. En underskattad balkonglådeväxt, enligt mig.

Vägen utanför fastigheten

Huset står på ett berg med en duktig lutning utanför - hela 24 %. Man skrattar inte ihjäl sig direkt på vintern.

Huset

Innan vi fick vårt suterränghus på plats behövde vi spränga en hel del, vilket resulterade i att vi fick sprängsten i massor. Dessa användes sedan till att plana marken för plattan och infarten framför huset. Trots detta forslade vi bort 630 ton. När vi så småningom började intressera oss för tomten gjorde vi murar mot bergskanterna för att hålla jorden på plats. Murarna gjordes av sprängstenen som fanns överallt. Det som kostade i sammanhanget var A-cement (50 kronor säcken). Calle murade och jag snyggade till fogarna.

Överallt där vi har grävt har vi stött på stenar av olika storlekar. Ingen sten har varit för stor att ta upp - enligt mig, men vi har delade åsikter om detta. 

Jag kommer ihåg en gång när Christian var 3 år. Stenen jag hittade var 60 cm i diameter och den skulle bara upp. När jag tog spettet och lyfte lite på stenbumlingen kastade Christian in en sten som landade under, och på detta sätt hade vi så småningom stenbumlingen i markplan.

Hur många stenar vi tagit upp går inte att räkna men det har blivit ett antal.

Mitt trädgårdsintresse

Trädgårdsintresset kom nog från min mor som var uppvuxen på en bondgård. Hon flyttade till Stockholm och arbetade som florist i olika blomsteraffärer. Det hände att jag några gånger fick hjälpa henne i butikerna och när detta tillfället gavs, var det fantastiskt roligt, framförallt att komponera buketter efter kundens önskemål.

Jag kommer ihåg en episod som mamma inte var så glad över.

En dag kom det in en ståtlig herre i ulster och det riktigt lyste välstånd. Han ville ha en vacker bukett till sin fästmö och det verkade inte som han brydde sig om vad det kostade. Jag föreslog den enormt vackra Baccararosen tillsammans med vit Syren och Eukalyptus på kvist. Satte dem tillsamman och han blev begeistrad.
Sagt och gjort.
Blommorna slogs in med extra tidningspapper som köldskydd för det var mitt i vintern. Till saken hör att Baccararosen var den absolut dyraste rosen man kunde köpa i en blomsteraffär på den tiden och buketten kostade ca 600 kr i dagens penningvärde. Dyrt? Ja, på den tiden chockerande dyrt men jag var stolt och lycklig.
Mamma var förtvivlad.
Nu fick jag lära mig att rosor skall stå djupt i iskallt vatten och syrener på kvist skall stå i varmt vatten.

Ok, vad säger man?

Inför julen skulle en massa julgrupper planteras. Det var löpande band och jag tyckte det var kul. På den tiden gjordes grupperna i butikerna, och kom inte färdiga som de gör nu för tiden.

Dagen före julaftonen jobbade vi till klockan tre på natten. Så var det varje år, vi fick fixa till julen hemma själva för vi såg inte mycket av vår mamma.

Trädgården

Att anlägga en trädgård kan vara allt från ingenting till en trädgårdsarkitekts dröm. Ekonomin var ansträngd så vi hade inte så mycket att röra oss med. Nog fanns det drömmar. Tänk om vi hade haft råd att anlita en trädgårdsarkitekt? Ett drömläge med vår kuperade tomt. Och några som sedan utförde arbetet? Som sagt, drömmar är gratis.

Här var vi nu, och någonting behövde göras åt marken kring huset. Jag tyckte nog att jag hade tillräckligt på fötterna och jag var inte rädd för uppgiften. Tvärtom, jag såg fram emot ett få komponera och skapa. Det fanns heller ingen stress i sammanhanget. Trädgården fick helt sonika ta den tid den tog.

Vi har väl skött trädgården i stort sett som alla andra under åren, inte för lite och inte för mycket. Åren gick och grannarna började fälla kommentarer om mitt trädgårdsintresse, på både gott och ont. Min närmaste granne var disputerad toxikolog och trädgårdsintresserad. Vi gjorde en hel del ihop. Det var förresten hon som godkände ättika som bekämpningsmedel. Bra gjort där!

Pensioneringen

Så kom då dagen då vi gick i pension och hade all tid i världen.

Det första jag tänkte på, var ju naturligtvis trädgården. Den hade fört en tynande tillvaro i många år, och utan överdrift, på gränsen till skamfläck i grannskapet. Det gick inte att rationalisera längre så jag bestämde oss att starta "trädgårdsprojektet" värt namnet, men först skulle vi bara renovera badrummet och hallen. Någonstans i dessa projekt fick jag mitt andra diskbråck. Lika jävligt som det första och som jag också opererades för 1983.
Denna gång ville man inte operera utan låta kroppen absorbera vätskan från disken som tryckte mot nerven. Det tog tre år innan jag var helt smärtfri.  
Calles tålamod under denna period var beundransvärd. All värk, och alla tunga mediciner gjorde mig inte till den enklaste att leva med, någonstans i nivå med “Heaven doesn’t want me, and hell’s afraid I’ll take over.” John Langan och utan Calle hade ingenting gjorts, det är ett som är säkert. Evigt tacksam!

Ryggen var som sagt ett stort bekymmer varje dag, men allt gick. Jag säger som min mamma sade vid ett tillfälle då livet kändes tungt, det är bara att bita ihop och gå vidare. VÄND BLAD, sade kungen.


När vi nu skulle riva alla gamla planteringar visade det sig att ogräset bonat in sig ordentligt. Grästuvorna gick inte att rubba så här hade nog de flest gett upp. Ok, det var bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och sätta igång.
Vilken nivå lade vi oss på? Den grundliga såklart, vi gör inga slarviga jobb och det vi gjorde skulle hålla, och jag ville absolut inte se att ogräset kom upp veckan därpå. Vi började med att rensa jorden från allt ogräs. Varenda rot skulle bort.

Ryggproblemet gjorde att jag inte orkade stå eller gå men jag kunde sitta. Lösningen blev att jag satt på långsidan av skottkärran och rensade jorden. Calle skottade ner jorden från den gamla planteringen och jag rensade den undan för undan. Den rensade jorden blandades med kogödsel och ibland med torv. Sedan lades allt tillbaka i rabatten.

De växter som fanns i rabatterna sedan tidigare, ställdes i baljor med vatten eller jordslogs efter att ha rensats kring rotsystemen. Det var nästan ingenting som kastades. En del flyttades eftersom trädgården planerades om. På detta sätt gick vi igenom precis all jord som fanns i rabatterna sedan tidigare. Det var en riktig ögonfröjd att se en rabatt med näringsrik- och ogräsfri jord som bara väntade på sina växter. Jag njöt!

Jordlass

Ibland behöver man mer jord så det beställdes, och kolla in den här chauffören!!! 

Värsta precicion jag sett i hela mitt liv!!!!  Fullständig kontroll och fullständigt orädd!  IMPONERANDE!

Denna dag skulle vi få ett jordlass och hur skulle detta kunna tippas? Inte mitt i gatan i alla fall.

Vi hämtade trädgårdsstegarna och pressade upp ledningarna som hängde ovanför vår infart. En treaxlad boggybil är betydligt större än vad man kan tro. Resten ligger hos den som kör och denna chaufför var helt outstanding! Titta på marginalen mot muren där han backade in. Fem centimeter tillgodo - ja, mer var det inte. Tippningen över tujorna bjöd vi på. Calle transporterade sedan skottkärra efter skottkärra till baksidan där vi behövde fylla på.

Det är nog bra att bo högt upp med utsikt och allt, men när det kommer till att komma åt olika delar av huset och tomten kan man ju ha önskemål!

Jag vet inte hur många jordlass vi köpt under årens lopp men det är några stycken. Innan vi anlade gräsmattan på baksidan var berget ett enda stort söndersprängt område. Fickorna och håligheterna var gigantiska. Sprängaren fyllde på med sprängsten så gott det gick, men så här under årens lopp har jorden ändå sjunkit undan och bildat gropar som behövt ny jord. En sak jag inte glömmer var när sprängaren ville gömma traktordäcket som hade använts i en hålighet. Jag såg framför mig hur detta skulle ställa till problem i framtiden. På vintern när vattnet i marken fryser utvidgar det sig, vilket skulle få däcket att röra sig uppåt. På våren när jorden töar faller det ner i hålrummen runt däcket. Efterhand som processen upprepas, kommer däcket att flytta sig uppåt och till sist sticka upp över ytan. Hur forslar man bort ett sånt?

Jordhögen vi fick denna gång skulle höja gräsmattan på västra sidan om huset samt jämna till på baksidan.

Kunde man tänka sig en liten hjullastare att transportera jorden med? Eller varför inte en lastbil med kran?
Som sagt, normala människor…

Calle är stark, men kanske inte lika stark som i ungdomen varför vi var tvungna att lyssna på kroppens signaler. Det var ju bara att sluta när det tog emot och fortsätta nästa dag. Av denna anledning blev en del projekt verkligen  påfrestande och tidsödande.

Trädgårdsavfall

Förr i tiden eldade folk upp alla sura löv på sina tomter. Röken var outhärdlig!

Idag kan vi åka till återvinningscentralerna och lämna trädgårdsavfall. Där finns containrar för grenar, rötter, blad och kvistar, så om man är rädd om miljön åker man dit och lämnar sitt avfall. Återvinningen tar sedan hand om allt material och komposterar det. Denna fantastiska jord kan vi som privatpersoner köpa.

Trots att vår trädgård är förhållandevis liten har vi under trädgårdsprojekten haft ansenliga massor av trädgårdsavfall. Allt har inte gått att kompostera och mycket har vi varit tvungna att mala ner till mindre bitar så vi kunnat transportera bort det.

Till vår hjälp har vi haft tre stycken Big Bags på en kubik vardera. När de blivit fulla har de baxats upp på flaket och körts till soptippen.

Jag vet inte hur vi hade klarat oss utan den här bilen. En riktig arbetshäst. Helt ovärderlig!

Den kvalificerade sig inte ur ett miljöperspektiv, men det är tyvärr inget vi kan ta hänsyn till, även om man hade velat. Frågan är hur vi skulle löst det på annat sätt. Virke, cement/betong, jord, näring, maskiner och växter.

Vi har ju fått plats med massor varje gång vi åkt och handlat, så ur det perspektivet har vi varit miljövänliga. Fast om vi skall vara riktigt ärliga borde vi inte äga bilar överhuvudtaget. Ett önsketänkande är ju häst med vagn eller cykel.

Trädgårdsavfall

Gud vad jag hatar hösten!!! Den är stökig och skräpig, den har fula färger och det är kallt. När hösten kommer får vi ganska mycket löv från Blodlönnarna på framsidan och Skogslönnen på baksidan.

Var gör vi med denna massa?

I ett tidigt skede av trädgårdsprojektet insåg vi att det behövdes hjälp med hanteringen av allt avfall. Grenar krävde en kompostkvarn, löv och ogräs kunde vispas sönder av lövblåsen.

Så här gjorde vi

På hösten lades löven upp i planteringarna och de flesta av växterna mådde verkligen bra av detta. Taklökarna till exempel var otroligt fina när vi tog bort löven på våren. Mycket av näringen från löven gick ju tillbaka till växterna samtidigt som de skyddades för den kalla vintern. Ett lätthanterligt sätt på hösten när man ändå är ganska trött på allt trädgårdsarbete.

På våren sög vi upp dem med lövblåsen som samtidigt tuggade sönder dem till småbitar. Dessa lades sedan tillbaka i rabatten som ogrässkydd och något för daggmaskarna att jobba med. Under årens lopp har det visat sig att min tanke om att slippa rensa rabatter verkligen fungerat med detta förfarande och jag rensar inte ogräs rabatterna längre!

På 90-talet kom det ut en massa olika plasttunnor för hushållskompost. Plötsligt skulle alla kompostera och renhållningsverket hade extrapris för de som ville. Vi gjorde som alla andra och införskaffade en som jag egentligen aldrig tyckte om.

Så - var skulle vi ställa denna fula kompost på vår lilla  tomt?

Den passade ju inte in någonstans.

Först var den på baksidan och sedan på framsidan, och nu är den nermonterad och ligger i friggeboden.

Calle gjorde en egen som fick stå vid muren på framsidan, och där har den stått i över femton år.
Den är gjord av frigolitskivor och målad med ett tyskt fasadmaterial (STO). Vi komposterar inte animaliskt avfall för det kräver lite mer av lådan och jag är livrädd för råttor nära huset.

Vi tömde behållaren 2019 och då hade det gått två år sedan sista tömningen. Jag tror inte att jag någonsin sett så fin kompost. Det formligen kryllade av daggmaskungar och gråsuggor. Jag tror också att frigoliten värmde under vintern, och det snabbar ju på hela processen. Allt detta material lades på botten i pallkragarna när vi gjorde i ordning för kryddplantorna. En vinter för några år sedan upptäckte vi en liten sork i lådan. Rädd för råttor? Jamen, den här var ju så liten och söt.

Vilket hyckleri! Det är den eller vi!

Den hade ett litet bo högst upp så när Calle lyfte på locket för att kasta in vårt avskrap tittade den på honom och undrade säkert vem han var.

Den flyttade på våren tack och lov.

Egentligen är denna låda för liten, men den klarar vårt hushållsavfall.

Nu när vi var mitt uppe i trädgårdsprojektet behövdes en större. Sagt och gjort! Vi byggde en större på baksidan mot friggeboden. Den fick tre ”rum” och en framsida med löstagbara brädor. Meningen med den idén var att man fyllde ett rum per år. Ha ha, fungerade inte eftersom vi fyllde alla tre samma år!

Ur ett estetiskt perspektiv gjorde vi ett lock med gångjärn. Inte så smart för locket skyddade mot regn och gjorde materialet snustorrt. Inte en enda daggmask flyttade in och det hände absolut ingenting, trots kompostmedel och Gud vet vad.

Nu är den forslad till min dotter i Järna där hennes geniförklarade man decimerade bräderna på locket och fick naturliga öppningar.

Och varför kläckte inte vi den idén? Fullständigt obegripligt!

Aaiiigooo!

Köp av växter

Vi har i stort sett inhandlat alla växter från Zetas Handelsträdgård i Kungen Kurva. Där har de verkligen en massa fint och ovanligt, dessutom av bättre kvalitet även om man kan se att de nu för tiden har samma leverantörer som de stora handelsträdgårdarna i Stockholm. Sammanfattningsvis kan man säga att intentionen för trädgårdsprojekten har varit att planera för ålderdomen och göra trädgården lättskött. Jag mår bra när det blommar, men perennerna kräver skötsel och det var ju det som skulle decimeras, så hur får man färgerna? Allt behöver inte bara vara grönt! Man kan ju leka med bladfärger och det har jag gjort.

Det eviga springandet

När man har en kuperad tomt och friggeboden befinner sig på det ena planet måste man planera strikt vad som skall göras och ta med sig det som behövs. Ja ja, den logistiken fungerar inte i praktiken. Man glömmer alltid något eller så ser man ytterligare saker som skall göras. Vart man än gick såg man att här borde man göra något. Ge näring, spruta såplösning på lössangreppen, riva upp ogräsanlag, såga av en liten gren som växte fel, perenner som blommat över behövde snyggas till – känner ni igen er? Hur många vändor blir detta till friggeboden på en dag?

Jag måste få erkänna att detta störde mig ordentligt. F.. va' trött jag var på detta efter några år. Man kunde ju skicka ungarna och hämta, men ni som förälder vet ju att det går kanske två gånger och plötsligt är man ensam i trädgården. Det fungerade inte ens med mutor, trots att det var helt emot min idé om barnuppfostran. 

Trädgårdsvagn

Calle hade ju en massa verktyg som vi så ofta behövt. 

Aj, hur lät det där? Vaddå Calle har? Verktygen är VÅRA.

Smög det sig in en liten genusfördom där?

Och av en som är riktigt "open minded"...

Till min trädgårdsvagn behövde jag bara köpa några enkla plastlådor. Resten av designen löstes med hjälp av det som funnits i garaget efter alla andra projekt. Kasta aldrig något!

I garaget stod en pirra sedan gammalt och var den kommit ifrån vet jag inte men vi slänger ju aldrig något " för ifall att"...och nu blev det ett "för ifall att-läge".

Så varför tar vi inte pirran och fixar problemet, istället för att ånga som en furie från det ena suterrängplanet till det andra, och tillbaka?

Här hade jag nu handskar, spadar, hackor, krattor, liten såg, sekatörer och saxar. Knäskydden är verkligen bra när man är äldre. Myrr, snigelmat, ättika, bikarbonat och såpa till bekämpning i sprayflaskor. Specialnäring för rosor och rododendron. Uppbindning med knytband, spikar och hammare. I stort sett vad jag använder när jag går en vända till alla rabatter. Vagnen byter utseende varje år och anpassas till trädgårdens förändringar.


Jag borde ta patent!