Barnen

Christian och Rebecca

Christian var lite av en "laid-back" under hela uppväxten. Ett snällt och lätthanterligt barn på alla vis.

Lekte långa stunder själv som här med en spegelbild. Låtsaskompis?

En söndagsmorgon när Christian var fyra år satt vi och vi bläddrade i en Ikeakatalog. Rätt vad det är läser han ett ord med 11 bokstäver utan att staka sig. Ok, han kunde läsa. Kul, ingen fattade något.

Böcker var viktiga för oss. Två bokklubbar gav oss sagoböcker varje månad och faktaböcker inhandlades vid sidan om.

När han var sex år satt han på dagis och läste för sina kompisar. Bekvämt för personalen!?

Sagan om ringens triologi avverkades vid samma tid. Terry Pratchetts och Harry Potters böcker var också sådant som slank ner. Var dessa fantasi- och sience fictionböcker inkörsporten till dataspel och live-spel?

Var detta Christians räddning att få drömma vidare? Gagnade detta utvecklingen?

Christians skolgång skulle kunna bli en bok, men vi orkar inte med det. Självklart rannsakar vi oss som föräldrar och att vi litade vi på förskolan och skolan. Visst ifrågasatte jag skolan men kände mig hjälplös inför deras beslut. Ett exempel på skolans auktoritet: Inför första klass bad jag läraren sätta honom långt fram och uppmärksamma om han satt och drömde. -”Jag har varit lärare i 17 år så jag kan det där!” AJ! Hon placerade honom längst fram vid fönstret! Att han inte fick nackspärr är ett under! Där kunde man ju drömma på! Här slutade mitt förtroende och skolan hade inte ens börjat. Hon var en katastrof under hela småskolan!  Jag kan bara som förälder beklaga hur skolan behandlade detta barn. Skolplanen sade: nivåanpassad undervisning. Det som skilde Christians nivåanpassade utbildning i småskolan var 7 st vänteböcker tills övriga i klassen hade kommit ikapp. Jag funderade ett tag på att eventuellt låta honom slippa småskolan men den sociala biten stoppade dessa funderingar. Han gjorde läxorna på lektion eller inte alls. Vi har idag dokumentation på att han skulle kunna gå med i Mensa! Säger inte så mycket egentligen, men han är ändå lite smartare än oss andra och skolan borde inte ha missat detta!.

Jag frågade en gång när han gick i första klass: -"Vad har ni gjort i skolan idag"? -"Haft rast"! Ja, just det, hur mycket lek fanns i denna kropp?

Christians barndomsvän var och också en tänkare. En situation som jag inte glömmer och undrar hur långt från verkligheten dessa två var ibland. Alldeles inne i sina egna bubblor!

De gick hem från skolan en dag där kompisen ledde sin cykel och reflekterade inte över att Christian saknade sin. Den var kvar i skolan. Christian hade ändå cykelhjälmen på sig? Där gick de i sakta gemak och diskuterade.

Hemma fick vi säga till ett antal gånger innan han hade klätt sig om vi skulle någonstans. Vi testade "Vi Föräldrars" råd att bara gå och visa att väntan var förbrukad.

Calle och Christian skulle iväg och handla. Vi tjatade tills Calle bestämde sig och gick.

Jag har aldrig sett Christian bli så arg! Denna gång for han upp för trappan och rev sitt rum.

Gjorde vi rätt?

Vi satte i alla fall inte detta i system.

Under uppväxten provade Christian på många aktiviteter där inget grep intresset, tyvärr. Han testade judo, fäktning, dans, simning, bågskytte, tennis och BMX.

Christian valde naturvetenskap/teknik-linjen i gymnasiet. Sista året började frånvaron. Skolan sade aldrig något till honom eller till oss. Vi fick ett brev om att studiestödet dragits in. Jag tappade hakan och förstod inget. Underkänd i nio ämnen och tre månader kvar till studenten!

Nu hade jag ett konstruktivt samtal med honom om hur vi skulle lösa det hela och jag hade ett snack med berörda lärare. På tre månader fick godkänt i åtta ämnen vilket var en förutsättning för vidare studier, och han ville ju in på KTH. Matte E lästes in på sommaren tillsammans med japanska. Eftersom Christian visste vad som var på gång sista året i gymnasiet och utan att berätta det för oss, hade han redan skrivit högskoleprovet (1,8 av 43000 personer där 35 st var bättre än honom). Han sökte in till KTH datasektionen och kom in. Här höll han på med allt utom studierna.

Barmästare på DKM i två år. Fullständiga rättigheter och en budget på över miljonen.

Systemansvarig för Armada 2015.

Nu kommer krisen som han inte greppar och hoppar av studierna. Tar taxikort och blir anställd men det är inte heller kul, så han börjar jobba i Calles firma med balkongrenoveringar. Detta pågår i några år då han beslutar sig för att skriva högskoleprovet igen. Samma resultat som förra gången och nu är målet datasektionen på KTH igen.

Via sitt kontaktnät fick han jobb på SCORE där han satt som ”Developer and Programmer in Rails and Java”.

Företaget delades. Christian flyttade med och idag är han ”Backend Developer & Infrastructure in Rails” på THIS IS DEPLOY. Utlånas som konsult och har just fastnat på Klarna. Jouransvarig på Black Friday 2020.

Han gör det han tycker om, vilket är det viktigaste.

Självklart skulle barnen fira midsommar enligt tradition i familjen. Barnens dräkter sydde jag efter konstens alla regler för dräkten är förknippad med en massa regler. 

Vår dotter är som sin bror oerhört social med ett starkt kamratstöd. Alltid glad, hjälpsam och lojal.
Precis som sin bror kunde hon läsa vid fyra års ålder. Själv förstår jag inte hur detta gick till men det var bara ett faktum.

Under hennes första år var där aldrig någon trotsålder i egentlig mening. Hon kunde ifrågasätta varför man inte kunde ha den där fina klänningen när det var minusgrader ute och äventyra vårt tidsschema innan lämnandet på dagis.

Hennes skolgång hade vi aldrig problem med. Jag behövde aldrig sitta och traggla med läxorna utan hon var självgående. Till skillnad från sin bror, gjorde hon läxorna hemma.
Kontakten med Rebeccas lärare baserades sig på mina tidigare erfarenheter av Christians skolgång. Lärarna hade aldrig något av värde vid kvartssamtalen. Vi gick igenom det basala och så var det klart. Värdelöst! I 3:an kommenterade jag hennes stavning av ett ord när vi hade ett kvartssamtal -"Oh nej, det gör inget - vi lär oss stava rätt i 5:an"! Va? Herregud vad dumt. Vi vet att hjärnan lär sig ord som en bild. Varför skall man lära sig två bilder. Varför kan man inte lära rätt från början?
Rebecca var duktig i svenska och engelska. Inför val av 3:e språk tvingade jag nästan bägge barnen att välja franska istället för tyska eller spanska. Vi vet ju hur fransmännen funkar, om det vill sig illa förstår de inte ens engelska så en fransk kontakt kan öppna sig om man bara säger några fraser på franska.

Den enda läraren som hörde av sig under hennes skolgång var just franskläraren. Rebecca var duktig i franska och hade plötsligt lagd av och sänkt resultaten. Nu var hon 12 år och då händer mycket i huvudet på en flicka. Vi bad henne lägga ner lite mer energi - jodå det skulle hon. Ja ja

Jag sitter i stolen på verandan när Rebecca kommer med sin cykel och verktygslådan. Det här blir kul tänkte jag och sade ingenting. Hon hämtar också min cykel och skruvar av mitt cykelstöd! Jaha - sedan sätter hon det på sin cykel!
Hon är nio år gammal och jag sitter med öppen mun. Inga frågor om hur man gör eller så? Självförtroendet var det verkligen inget fel på. Inte heller efter avslutat jobb. Som den mest självklaraste sak i världen.

Detta är dottern i ett nötskal. Multitalent, vad det än gäller. Jag tror inte jag sett henne misslyckas med något. Hon läser på, och så gör hon det bara.

Inriktning i valet av gymnasiets kurser var inget jag lade mig i. Jag sade vad jag tyckte, men för henne var kamrattrycket viktigt. Hon följde dem. Senare fick vi komplettera vissa ämnen då hon ville bli miljöinspektör. Och det är hon idag. Hon verkar vara duktig och fullständigt orädd. Hon har ett myndighetsarbete med beslutsrätt vilket lätt kan påverkas utifrån om man inte står på sig men hon låter sig inte mutas eller hotas. Hon följer miljöbarken till punkt och pricka och hon har full uppbackning av sin chef (jurist).

Ett litet exemplet på då hon utan pardon och efter lång brevväxling med ansvarig stänger ner hela bassängverksamheten på ett av Stockholms större hotell inför högsäsongen. Verkställer viten hit och dit, för de som tror att hennes mejl är tomt prat.

Hennes arbete gäller barn och äldres välbefinnande och samhällets säkerhet. Vi behöver dessa "obekväma personer" i samhället!

Tack Rebecca!

Hennes livskamrat är ett verkligt tryggt val. Som förälder har han vår uppbackning hela vägen. En genuin och ärlig människa som också ger Rebecca det utrymme som för henne är livsnödvändigt.