MC

Plötsligt kom Calle och hans kompanjon hem med varsin motorcykel! KUL! Jag tvingade honom ut i tid och otid. Så kom då den dag att "Här skall inte jag sitta" utan jag köpte också en hoj. Ett av de roligaste beslut jag gjort. Så har vi den där Murphy's law igen - jag hade inte mc-behörighet. Den togs bort året innan jag tog mitt körkort. Så typiskt. Det var ju bara att sätta på sig övningsskylten och börja träna. Anmälde mig till körskolan och stångade mig blodig med Kennet som hade ett säkerhetstänk utan dess like. Han bestämde och jag fick inrätta mig i ledet. Jag hade övninngskört ungefär 900 mil då grabbarna i vårt gäng undrade vad jag höll på med? -"Varför kör du inte upp?" På körskolan hade jag en Kawasaki som var lite annorlunda än min HD i bromsprov, u-sväng, lågfartsbana och högfartsbana, fast allt gick. Så kom då dagen för uppkörning och jag blev kuggad på körningen. -"Hon kör som en Gud men använder inte fotbromsen! Till saken hör att man sällan använder fotbroms på en HD för då kommer bakhjulet och cykeln lägger sig ner. Har aldrig sett Kennet så förbannad, han tog till och med upp diskussionen med instruktören - som var obeveklig. Kennet visste ju vad jag kunde liksom.

Jag vet precis var det hände. Vi hade avverkat 110-sträckan på Nynäsvägen och på avfarten såg jag honom gå ut åt sidan. Reflekterade inte nämnvärt men det var då han hade upptäckt att jag inte använde fotbromsen! Shit, jag förstår nu varför han drog ut mig på ett par mils grusväg. Grusunderlag kräver kanske både fram- och bakbroms beroende på fart. Men vem tokåker på grus med en HD? Grusvägen var smal med två spår och krondiken på var sida. Frågan är vad jag hade gjort om jag hade fått möte? Uppkörningen tog mycket längre tid än vanligt och Kennet hade undrat var vi var och om något hade hänt? Jag var också förbannad, hade ju ändå 900 mil i bakfickan och tyckte inte alls att jag körde dåligt. Hade ändå tillbringat dessa mil med de stora grabbarna?! Min hojkompis Annie och jag låg alltid först och jag vet en gång då en kille som åkte med oss kommenterade -"Jävla brudar att köra!" Precis, vi låg alltid i kortegeformation och höll bra fart. Nu är inte HD:n en bushoj och vi ligger inte ner över bensintanken utan tar mycket vind i hjälmen vilket påverkar farthållningen. Jag vet en gång vid 150 km/h höll jag på att åka av. Ändå hände det att Annie och jag körde om bushojar i kurvor. Förstå varför jag var frustrerad. Calle fattade ingenting? En annan sak är att som tjej råkar vi ut för grabbar med attitydproblem. Skulle kanske inte ha haft min HD-tröja på mig. Instruktören körde inte HD eller så ville han bara kugga mig i egenskap av kvinna. På den tiden gick snacket att nästan alla tjejer kuggades. Varför? Ja, det vet instruktörerna.  

När jag kom hem lyckades jag få en uppkörningstid två veckor senare som förvånade både instruktören och Kennet. Vackra tjejer kommer långt - envisa kommer dit de vill, och jag är envis.

Nu blev uppkörningen i stort sett sett bara på grusväg eftersom jag fick samma instruktör. Denna gång sade Kennet att jag kunde ta av mig övningsskylten och ta mig till körskolan själv. Jag valde att ta kön och bara försöka lugna ner mig och komma till sans.

HD Sportster 883cc

trimmad till 1200cc och vikt 240 kg

En kompakt hoj med en massa körglädje. Snabb och lättmanövrerad. Cykeln lackades om som 50-årspresent av en hojkompis som tävlade i Enduro. Hade lite roligt när jag klädde om sadeln i lila skinn.

Jag servade den själv och tömde av misstag ut växellådsoljan istället för motoroljan! Haha, ingen skada skedd mer än att självkänslan fick sig en törn.

Åkte till macken och undrade varför hojen gick så trögt, var rädd att jag hade gjort bort mig, men väl på macken såg jag att ena tändhatten inte satt på tändstiftet, haha.

Fick blodad tand och bytte ut mina blinkers själv. Kändes som jag kunde göra vad som helst.

Vår första semester gick via Tyskland, Holland, Belgien, England och upp till Skottland. Här hade vi planerat att åka via Färöarna till Norge men det var måndag och ingen båt gick så vi släppte det och åkte tillbaka till Newcastle och över till Stavanger.

Sportster är enligt mig inte gjord för långkörning. Den vibrerar alldeles för mycket i högre farter.

Någonstans innan Skottland åkte höger backspegel i gatan? Mörkret lade sig och kvällen nalkades. Så typiskt. Easy clutchen som satt under backspegeln hade tappat muttern tidigare så nu gällde det att inte få panik.

Calle är som vanligt finurlig och vi löste det så pass att vi kunde ta oss till Edinburgh där det fanns en HD-dealer. HD-kartan angav alla butiker i hela världen. Oerhört praktiskt.

Väl hemma bytte jag hoj direkt.

HD Road King

1700 kubik och 320 kg.

Alldeles för tung för en tjej, men det gäller bara att inte luta den när man står still. Annars en lättmanövrerad hoj som gjord för långkörningar. Jag hade ett easy clutchsystem på denna hoj också som gjorde att kopplingen var lätt att hantera. Att växla upp och ner tär på handleden.

Hojen var sänkt och jag slog i stödet en gång i en kurva, skitläskigt!

De flesta tjejer bland mina kompisar körde Sportster, Dyna eller Fat Boy. Jag var nog ganska ensam om min Road King men vad jag älskade denna pärlan.

Nästa semester tog oss genom Europa med stackars dottern som inte fick vara hemma själv. Jag hade den största packningen och Calle hade dottern. 

Det finns en tidskrift som heter Tara och de gjorde ett reportage om mig.



Bilden till vänster

Man måste vara rädd om sin image, haha

MC

Det ser alltid läckert ut när solen skiner och motorcykeln klyver vinden. Just det - detta är en romantisk syn som långt ifrån stämmer med verkligheten. Regn är både otrevligt och farligt. Det är ingen lek så säkerhetstänket och underlagskunskap är helt avgörande. HD'n är luftkyld och en mardröm i bilköer. Det kan bli riktigt varmt och hojen mår inte bra. Jag vet att polisen såg mellan fingrarna oss lät oss åka ute i vägrenen vid kö. Nere i Europa går bilarna åt sidan och släpper fram oss men i Sverige råder Jantes lag!

När jag var ute själv med hojen, till jobbet eller till andra mål, skapades många situationer. Lång fläta på ryggen, stor hoj och kvinna var tydligen intressant.

Man ville bara bort från allt vad bil hette. Hojen var för stor för att kryssa mellan bilarna så vid stoppljusen var det bra att stå först. Det fanns alltid någon som tog upp kampen och man tänkte "Nu skall du få åka" - och man såg dem försvinna i backspeglarna... 

Ett axplock ur mitt bildarkiv på våra kompisar, träffar och resor

HOG Chapter Stockholm                       Just love you guys!

Initiativtagaren till H.O.G Stockholm Chapter var Lasse Stiernström. Det hela började i slutet av 1998 med snabb draghjälp av Anders Högberg och Bo Lambrell från Södertälje.

Harley Owners Group är en fabriksrelaterad verksamhet som har mer än en miljon medlemmar över hela vägen. Organisationen är gigantisk och hojåkarna är knutna till en dealer i sitt land. Calle och jag är Life Members. Alla länder har sina träffar och då kommer hojåkare från när och fjärran. Vårt chapter sköttes som vilken förening som helst. Våra medlemmar kom från alla yrkes- och samhällsgrupper. 

Ingen hoj togs ut ur butiken utan att först byta avgassystem, ett ljud som irriterade många. Polisen kunde stoppa oss och bullermäta men apparaten måste kalibreras om mellan varje hoj så det slutade de snart med. Inför besiktningen bytte man till originalpipor utom jag. Mitt ljud kom vid högre varv och på besiktningen fanns aldrig en parkering som var stor nog för att testa så jag klarade mig alltid. Däremot släppte man på gasen när polisen var i närheten. Man fick det onda ögat ibland. Annars hade vi ett hälsosamt förhållande till dem, speciellt MC-poliserna.

Vi har ryggmärken som vissa andra hojklubbar men skall inte förväxlas med de kriminella gängen. Det finns inga meningsskiljeaktiviteter oss emellan. Var och en sköter sitt, så att säga. 

Jag skötte hemsidan och satt i styrelsen under många år. Jättekul arbete, speciellt när vi hade gjort något jippo som jag kunde plåta. Jag visste ju att alla väntade på reportage och bilder. Dessa lades ut direkt man kom hem, eller senast dagen efter.

Jag gjorde en analog 30-minuters video som konverterades till digitalt. Rätt knepigt när man är en novis. Jag fick lära mig Adobe Premiere. Videon visade snuttar från våra turer, och med rockmusik i bakgrunden. Den visades på julfesten som vi hade på HD-båten.

Den videon är tyvärr totalförstörd. Jag grämer mig för den var riktigt bra.

Ladies of Harley

Ladies of Harley är en del i chaptret och vi åkte ibland på egna turer utan grabbarna. Hojsäsongen började med avrostning och träning av broms- och cerpentinövningar.

Vi var med i ett skönt gäng som hette "Score" och vi startade våren redan vid 5-plusgrader. Riktigt kallt, men solen sken och hojsäsongen hade börjat. Abstinens?

Jag vet inte hur många timmar vi spenderat tillsamman, men det är några tusen mil.

Tack till er alla för att vi fick vara med er :))

Vårt härliga gäng "Score"                              Miss you guys!

Europatur 1       Damnark, Tyskland, Holland, Belgien, England, Skottland

Europatur 2       Damnark, Tyskland, Österike, Italien