Motorintresse

Vårt motorintresse

Vi har älskat att ligga på vägarna med bilar och motorcyklar. Vi har älskat farten och när det går undan, inte alltid lagligt, men vem kör lagligt? Själv är jag nog en notorisk fartsyndare per automatik här i Stockholm fast på 30-sträckorna sköter jag mig! Jag har haft förmånen att få ha någorlunda bra bilar i mitt liv.

Golf GTI, Audi Avant, Peugeot CC 1,6 Cab, Cadillac BLS 


Formel 1 och Kimi Räikkönen

Jag har de senaste åtta åren planerat almanackan efter Formel 1. Ingenting har ersatt träning, kval och lopp.

Den förare som jag beundrar mest är Kimi. Störtskön stil och integritet. Alla klagar på fåordigheten och attityden, men hur många tråkiga och onyanserade reportrar finns det? Samma frågor om och om igen. För min del får han ha sin stil bäst han vill. Han är en Gudabenådad förare!

Peugeot CC 1,6 Cab

Den här lilla pärlan var nog den roligaste jag har haft. Lätt att köra med bra väghållning (på torr asfalt), snabba och säkra omkörningar, sköna säten och bra körkomfort trots att jag är lång.

Rebecca och jag körde nercabbat från Mora till Stockholm då det bara var 11 grader varmt ute. Funkar utmärkt med värmen på.

Enda problemet som jag såg det, var att cabben inte kunde manövreras då man körde. Denna byttes in då jag köpte Cadillacen.

Cadillac BLS 2,0

Något baserad på SAAB 95 och tillverkad i Trollhättan. Jag vet att många fnyste och sade att det var en SAAB som tillverkaren dementerade såklart. Den var ändå mycket lyxigare i många detaljer.

Calle retades och kallade den för Saabilllac.

Som avdankad musiker är ljudåtergivningen A och O enligt mig. Stereoanläggningen var inget de hade sparat  på. Högtalare mot vindrutan och i alla dörrar.

 En subwoofer som tog upp hela utrymmet under golvet bak i skuffen där reservdäck brukar ligga. Inget paraply i förardörren visserligen (ha ha) men många andra tekniska prylar som jag aldrig behövde använda. En sak som vi ändå använde var en tryckluftshistoria då vi pumpade upp däcket på skottkärran. Jättepraktiskt.

Bilintresset har aldrig matchat plånboken tyvärr, eller så är det garanten för att jag sitter här och skriver?! Med mitt dåliga omdöme undrar jag verkligen vad som hade hänt om jag hade haft tillgång till den bilen jag verkligen hade velat ha?


Jag har som många andra fått erfara den pinsamma situationen då körkortet återkallas.

Det hände inför midsommaren på landsväg 70. Dessutom på den enda 110-sträckan. Vägen är som en landningsbana och långt ifrån svårkörd och jag har kört den ett otal gånger. Jag vet var kamerorna sitter, jag vet var omkörningstillfällena ligger och som sagt...

Denna helg hade dock alla landsvägar i Sverige sänkts till 90 km/h vilket de flesta hade anammat, utom jag då...

Jag försöker inte rättfärdiga mig själv i denna text. Fullt medveten om dumheterna, det dåliga omdömet och barnsligheten, men jag tycker det är roligt att åka med jämn hastighet och en bra bit från alla trafikfaror. Fort och fort? Det är inte frågan om rally, man måste ju rannsaka sig själv och inse sina begränsningar.

Senare på Rapports nyheter denna kväll, meddelades det att 25 hade mist körkortet och hundratals hade fått fortkörningsböter. Så här i efterhand undrar jag vad som kom ut av detta. Kaffepengar till trafikpoliserna kanske?


Hur kunde jag åka fast?

Jag hade länge legat bakom och misstänkt att det var något lurt med två gubbar i en rentvättad Volvo som inte gick åt sidan. Efter några mil stack bilen framför mig och jag avvaktade några kilometer. Volvon låg kvar så jag körde om. Det tog inte lång stund förrän den kom som ett lok i backspegeln och sedan kom spaden. Det mest retliga då, var när trafipaxgubben tittade på Calle och sade:

-"Hon kör för fort".

De gör bara sitt jobb men kan vi inte skonas från sådana här kommentarer? Och det är bara vi kvinnor som får vara med om sånt här. Hade aldrig hänt om Calle hade suttit bakom ratten.

Själv hade jag tydligen kört 7 km på 3 minuter! Inget att snacka om egentligen, jag fick cykla till jobbet i 3 månader.

Calle har ett enormt bilintresse och är väl hyfsat kunnig tycker jag. Vår lott har varit att drömma och önska tills vi en dag blev ägare till en Z06. En dyr leksak som användes då det var barmark.

Livsfarlig i fel händer.

Svår att köra som man önskade med många tittsjuka som hindrade, samt inte sällan, en blå-vit helikopter ovanför som bara önskade att vi skulle använda resurserna.

Att köra på motorvägen var en pina, tänk om alla kunde använda backspegeln!

Hopplöst, men ändå kul så länge det varade och riktigt njutbar att köra. Nackdelen var att vägen tog slut alldeles för fort. Stor ovalbana hade kanske gett mer?

Sportbil, ja! Hård i fjädrarna, bullrig när alla 4 avgasrören öppnade sig, men ändå...

Nu har vi bara vår Dodge RAM kvar. Det är inte lätt att leva på pensionen så Corvetten och motorcyklarna är sålda.

Det här åbäket är som en lyxig personbil inne i hytten. En bekväm packåsna och skön att köra. Inte bästa miljötänket, men vi kör inte så mycket nu för tiden.


Vi var nere i Bordeaux vid ett tillfälle och på vägen hem stannade vi och shoppade loss i Puttgarden. Det är bra med täckt flak ha ha. 

Den här norska MC-snuten utanför Stavanger var inte billig, 3 500 NOK för mina 12 km för fort?

Mobilen i ena handen och ratten i andra, pratandes med veterinären i Stockholm vilket gjorde att jag missade radarn.

Jag slapp böterna för mobilen - det var väl snällt?


Nu för tiden tycker Sverige lika som Norge i sammanhanget mobiler och bilkörning, jag köper det.

Lite tur att jag inte satt på hojen. Ingen mobil förvisso, men heller inga 12 km.