3. Övre mot gatan

Övre mot gatan

Vi började rensa men gav upp direkt.

Hur kunde denna ynka plantering, med nästan ingen jord alls vålla ett sådant problem? Hela planteringen var en enda stor kocka av rötter och ogräs. 

Till saken hör att Calle inte haft något vidare intresse för trädgårdsarbete under åren. Förståeligt för allt kan inte intressera alla och tvång kan leda till oanade situationer. Då är det bättre att var och en gör det den tycker om. Jag kan förstå om man sitter still på ett kontor hela dagarna att trädgårdsarbete skulle kunna vara en lisa för själen.

Här var vi nu och denna rabatt var verkligen inte något som skulle kunna trigga igång ett trädgårdsintresse, utan snarare ett varningens tecken på hur jäkligt det kan vara.

Så, hur tacklade vi detta problem? Vi lyckades med hjälp av spade och fyllhacka, och en energi som få har, lyfta ur hela massan så rabatten blev helt tom. Ny jord och nya växter sattes och vi kände oss nöjda. Till och med Calle såg ljuset i tunneln.

Jag skall nog tacka min lyckostjärna för att han ändrade sin åsikt där om trädgårdsskötsel. Med facit i hand hade vårt trädgårdsprojektet i annat fall gått om intet.



Den ljusgula Ginsten som hade farit illa under årens lopp lyckades jag få upp, men den såg förskräcklig ut och kastades. Visst, såhär i efterhand hade jag klippt ner den och planterat om i kruka tills den tagit sig, men tankarna var helt låsta av att bara rensa bort allt. Jättedumt gjort!

Kinesiska Kärleksörten levde men inte mer, 20 cm höga fast de borde vara 60 cm. De sattes på annan plats där de nu frodas.

En Lönn hade fått fäste, men åkte såklart i komposten.

De stackars Mossflox som fortfarande levde fick flytta till Ormhasselrabatten uppe på berget.

Innan vi planterade Krypenar tog vi högtryckstvätten och tvättade berget från gammal mossa och skräp. När berget var i dagen kunde man se alla skiftningar och spår från istiden. Här i Huddinge finns det mycket dokumenterat om dessa tider. Det blir på något vis intressantare när man kan bo och vandra där det funnits boningar så långt bort i tiden. Inte för att det är greppbart direkt men ändå - precis där vårt hus står har vattennivån varit 30 meter högre. Vi skulle alltså varit båtägare på den tiden. Överallt på berget finns det djupa skåror som blir boningar för ogräs. Tack och lov för trädgårdsättika.

Planteringen ligger mot berget och har en stödmur mot gatan. Återigen en plats med för lite jord varför växtvalet fick bli barrväxter som oftast sköter sig själva och har ett litet rotsystem. Vi lade pinjebark som marktäckning för att slippa rensa ogräs. Fungerar riktigt bra.

Krokusen och Tidlösan lyser upp bland det gröna när de kommer , men blommorna äts upp av rådjuren varje år. Irriterande! Någon har också flyttat Tidlösa till en annan rabatt. Kan det vara ekorren eller sorken?

Vid något tillfälle torkade en Green Carpet in och ersattes av en Trädgårdsen som hämtades i Magnoliarabatten. Nu såhär efter några år kan man se att den behöver tuktas för ett inte växa över de andra Krypenarna. Den är egentligen en för stor sorts för detta ställe. Kanske måste den bytas ut?