3. Övre mot gatan

Övre mot gatan

Projektets första rabatt blev den lilla mot gatan. Det tog inte många sekunder förrän vi insåg att detta inte skulle bli någon lek. Hur kunde denna ynka plantering, med nästan ingen jord alls vålla ett sådant problem? Hela planteringen var en enda stor kocka av rötter och ogräs. 

Till saken hör att Calle inte haft något vidare intresse för trädgårdsarbete under åren. Förståeligt för allt kan inte intressera alla och tvång kan leda till oanade situationer. Då är det bättre att var och en gör det den tycker om. Jag kan förstå om man sitter still på ett kontor hela dagarna och att trädgårdsarbete skulle kunna vara en lisa för själen.

Här var vi nu och denna rabatt var verkligen inte något som skulle kunna trigga igång ett trädgårdsintresse, utan snarare ett varningens tecken på hur jäkligt det kan vara.

Så, hur tacklade vi detta problem? Vi lyckades att med hjälp av spade, fyllhacka och en energi som få har, lyfta ur hela massan så rabatten blev helt tom. För att behålla berget synligt fick det bli något lågt så vi valde krypenar. Som ogrässkydd tog vi Pinjebark. Till och med Calle såg ljuset i tunneln.

Jag skall nog tacka min lyckostjärna för att han ändrade sin åsikt där vad trädgårdsskötsel anbelangar. Med facit i hand hade vårt trädgårdsprojektet i annat fall gått om intet.

Den ljusgula Ginsten som hade farit illa under årens lopp lyckades jag få upp, men den såg förskräcklig ut och kastades. Visst, såhär i efterhand hade jag klippt ner den och planterat om i kruka tills den tagit sig, men tankarna var helt låsta av att bara rensa bort allt. Jättedumt gjort!

Kinesiska Kärleksörtarna levde men inte mer, 20 cm höga fast de borde vara 60 cm. De sattes på annan plats där de nu frodas.

En Lönn hade fått fäste, men åkte såklart i komposten.

De stackars Mossfloxen som fortfarande levde fick flytta till Ormhasselrabatten uppe på berget.

Det första vi gjorde var att ta högtryckstvätten och rensa berget från gammal mossa och skräp. Överallt på berget finns det djupa skåror som blir boningar för ogräs. Tack och lov för trädgårdsättika. När så berget var i dagen kunde man se alla skiftningar och spår från istiden och här i Huddinge finns det mycket dokumenterat om dessa tider. Så här i tanken blir det på något vis intressantare när man bor där det funnits boningar så långt tillbaks i tiden. Inte för att det är greppbart direkt, men ändå. Hur som helst, där vårt hus nu står, har vattennivån varit 30 meter högre så vi skulle alltså ha varit båtägare på den tiden. 

Förutom krypenarna kommer krokusen och Tidlösan upp. De lyser fint bland det gröna men blommorna äts upp av rådjuren varje år. Irriterande! Som avslutning lades ett tjockt lager Pinjebark mellan buskarna och som ogräsbekämpning fungerar det riktigt bra.  Rekommenderas starkt!