2. Hörnan mot gatan

Hörnan mot gatan

Nästa rabatt blev hörnan mot gatan där Bergenior härjade fritt sedan många år tillbaka.

När är den här växten fin? Varför planterar man den? Den är verkligen inte min stil men jag kan ta den i försvar då det gäller engagemang för där krävs absolut inget!

En bra växt för den som ville lägga sin energi någon annanstans och med två barn och jobb hade den sina fördelar.

Dock - det enda jag kan säga om detta är


– ”Gud vad fult!”

När vi så kom till hörnan av tomten skulle vi börja med att tömma planteringen. Alla fula Bergenior skulle bort så de skänktes och försvann samma dag.

Det skulle senare visa sig att detta var ett genidrag. Hon som tog alla plantor var nämligen en pionnörd och berikade senare mitt pionbestånd med flera rariteter som tack.

 ALLTSÅ - SERIÖST!

Så här i efterhand kommer tankarna - vad tänkte grannarna?

Antingen har man en skogstomt med allt vad det innebär eller som jag, en tuktad tomt med organiserade planteringar.

Det är sådana här rabatter som sänker fastighetsvärdet i grannskapet och som villaägare har man vissa skyldigheter. Detta var verkligen ett varningenstecken!

Längst bak där jorden var som djupast satte vi en Rönnsumak. Den kommer mer till sin rätt som solitär enligt mig. Under Rönnsumaken planterades först Alunrot i olika bladfärger som med tiden visade att denna plats var alldeles för torr, en del dog och andra kom ingenvart. Allt togs upp och skänktes bort. Rönnsumaken verkar i alla fall trivas. Den blommar varje år med sina kolvar som sitter kvar hela vintern. Antalet kolvar utökas varje år. Hanplantor blommar inte! När jag köpte min på Zetas lovade de att det var en honplanta.

Det finns många åsikter om detta träd och det värsta är väl antalet rotskott som kommer upp. De kommer inte bara upp runt stammen utan ploppar upp varhelst där rötterna går. Rotskotten är så irriterande för en del att de skulle aldrig kunna tänka sig att köpa en Rönnsumak.

Personligen kan jag inte påstå att jag störs nämnvärt. Jag plockar väl bort 2-3 stycken en bit in på sommaren. Det är så lätt att bara med fingrarna knipsa av dem eller så skär man av skottet med lite rötter och planterar om. Jag har gett bort flera stycken trädplantor.
I arabländerna använder man blommorna som krydda i sallader, över ris, marinader eller yoghurt. Ett annat alternativ är att lägga hela blomkolven i ett glas med vatten och låta det dra i 15 minuter. Kolven tas sedan upp och man har en syrlig dryck.

Nu plöjdes all information om växter som tålde torra ställen. Jag letade efter någon sorts buske som kunde fylla upp och som gärna blommade. Jag tog en vända med olika Ölandstokar av den mindre sorten som enligt böckerna skulle vara torktåliga, men inte ens de klarar detta ställe. De flyttades till asylrabatten.

Här står rabatten klar för det tredje försöket. Jorddjupet är litet och Rönnsumakens rotsystem bestämmer nog förutsättningarna till de nya växterna. Tankarna virvlade runt långa stunder. En variant var att sätta Purpurklätt. Den växer ju överallt och är helt kravlös. Enda nackdelen är att man måste klippa av alla blomstänger efter blomningen eftersom denna rabatt ligger i ett direkt blickfång.

Jag gled in i barrväxtdjungeln. De har ett litet rotsystem och borde inte konkurrera med Rönnsumaken och dessutom lättskötta. Tråkigt? Kanske men vad hade jag för val?

En krypen i blå ton? Ja, varför inte. Skulle kunna bli snyggt med Hakonegräsets gula blad. Sagt och gjort. Valet föll på Juniperus Blue Crisp som blir 1 m bred och 30 cm hög.

Innan vi lade på barkmullstäcket lades en 25 m lång bevattningsslang runt plantorna. Det var väl f.. om vi inte skulle lyckas denna gång!