23. Hörnana vid cykelhuset

Hörnan vid cykelhuset

På den här platsen hade vi från början ingenting. Tomtgränsen var nedanför grannen som bodde högre upp vilket gav dem full insyn till oss. Vi gillade inte det direkt, men vi hade inget val när huset skulle placeras eftersom detta var det bredaste stället på tomten.
Här är det också förhållandevis plant så från början gjordes plats för släpet. Ett långt släp som Calle ibland använde till firman.

När så grannarna byggde sina hus bakom oss anlades en grusväg. Det dammade bra när de åkte fram och tillbaka vilket störde vårt luftintag. Deras tanke var att skaftvägen skulle asfalteras. Detta har ännu inte gjorts. Vårt luftintag tog ju fortfarande in en massa vägdamm så vi fick ta in luften på andra sidan huset. Detta resulterade tyvärr i en massa ändringar. Först fick vi skippa de 25 metrarna under jord som skulle värma upp tilluften en grad. Dra om ventilationsrören inomhus och ändra på taklösningen. Skaftvägen gjorde att vi ansökte om bygglov för att spika upp ett plank som

insyn- och dammskydd. När planket var på plats gjorde vi samtidigt ett cykelhus i direkt anslutning med en dörr ut till skaftvägen. Vi har en muntlig överenskommelse med grannen om att vi kan använda vägen vid behov.
Från början hade jag anlagt ett buskage i denna hörna, ett kravlöst buskage som bara skulle stå där och sköta sig själv! I mitt huvud såg jag framför mig hur det skulle bli?

Nåja, det utvecklade sig till en vildvuxen skräphörna, men vem orkade bry sig? Jobb i veckorna, motorcyklar i helgerna och barnen som var mer intresserade av kompisar än oss. Planteringen levde sitt tynande liv, helt utan kärlek.
Det fanns en samplantering av Japansk blodlönn och limegrön Japansk Solfjäderslönn. Denna kombination är för mig än idag oslagbar! Med åren skuggades Solfjäderlönnen och slutade växa, den kom ingen vart och blev tvungen att flyttas. En sak skall man tänka på när men flyttar större växter och det är att man måste klippa in rotsystemet så rötterna inte behöver vikas eller snurras för att få plats i planteringsgropen samt att samtidigt klippa in kronan för att minska försörjningsbördan. Detta var nog anledningen till att Solfjäderslönnen dog efter flytt. Man lär sig hela tiden.

Den Japanska Blodlönnen blommade 2019 och var översållad med små vinröda näsor. Första gången på 25 år!

Först sågades Rönnen ner.

Det här var ingen lek. JÖSSES!!! 

Sedan började det mödosamma arbetet med att ta fram rötterna. Som vanligt kratsade vi och klippte metodiskt bort dem allteftersom vi kom längre och längre ner.

Nu är rotsystemet blottat och det är bara att ta fram spettet och bända upp resten.

När buskaget anlades planterades en marktäckare för att hålla ogräset borta. Valet föll på Vintergröna. Jag såg framför mig en grön matta med blålila blommor.

Ja ja, mitt bildsinne stämmer inte alltid med verkligheten. Verklighet blev ett grönt hav utan blommor och bokstavligen ett renodlat helvete. Invasivt var ett understatement - Jag hittar växten på en massa olika ställen i trädgården. Åja, jag är av den envisa typen. Förr eller senare...

Tidigare hade vi en torvmur som kant till buskaget och torven skulle nu bort. Det blev bara smulor av dessa block men de dög till att kanta med i slänten nedanför hallonplantorna. Som jag skrivit tidigare fanns inget mellanläge utan all jord skulle bara rensas från gamla rötter. Den här rabatten var inget undantag.

Calle bet ihop...

Nu började det likna något och man såg ljuset i tunneln.

All jord lades åt sidan så vi inte hindrades när vi skulle mura.

Det ena gav det andra och plötsligt fick vi ett problem till att ta itu med, mitt uppe i allt. Någonstans i djupet hittades en ganska stor sten. Alldeles för stor att hantera skulle de flesta tycka men…


TÄNK POSITIVT. DRA ETT DJUPT ANDETAG OCH ANDAS UUUUUT!


När stenen var på plats behövdes ett jordstöd så jag roade mig med att mura en liten mur av småsten. Det gäller dessa stunder att få Calle på bra humör...!

Småsten lades i en hög - man visste ju aldrig när de skulle komma till användning. Överbliven jord i en annan hög. Den skulle sedan blandas med kokompost i nya planteringen när muren var klar.

Vi hittade flera fina stenar som var ganska stora och murningen var igång.

Färdig mur som förbands med befintligt berg.


Jag fick en vansinnig idé om att plantera rosor med klematis som bakgrund på denna plats. Återigen jag och mitt bildseende ha ha, och det fanns inget som hindrade mig.

Ingen skall anklaga mig från att göra något halvdant så efter att ha plöjt igenom all text på nätet samt gått igen hela mitt blomboksbibliotek om vilka rosor som trivdes i halvskugga/skugga sattes idén i verket.

När alla rosorna planterats var det dags att binda upp alla klematisar.

Råbocken var oerhört tacksam för alla rosor i perfekt tugghöjd och jag var frustrerad och obeskrivligt förbannad!

Vi gjorde om hela rabatten 2019. Rosorna trivdes halvdant och den Japanska blodlönnen förde en platskamp med Skogslönnen.

Rosorna flyttade till Flammentanzen på västra sidan om huset. Sol hela dagarna och ingen annan konkurrens.

Doftshersminen som jag hade fått av mamma i Mora hade nu blivit mer ett träd än buske.
Alla klematisar planterades mot planket i denna hörnrabatt och framför dem står Rodgersia som solskydd för rotklumpen. Alla Klematisar har en plastkrage runt rothalsen som går ner ca fem centimeter i jorden. Denna yta är täckt med sand för att förhindra svamp/virusangrepp från jorden.
Blodlönnen står nu ensam och kan utveckla sin krona efter behag efter att vi sågade av de nedersta grenarna på Skogslönnen som började bre ut sig betänkligt.
Ytan under Blodlönnen täcktes av olika Funkior. Dessa är delade och kommer från verandastaketet. Funkiorna växer så det knakar. Vilken fin växt detta ändå är och som samplanterad med flera av sina artfränder ger den ett storstilat intryck.

Det var just det, samplanterad med en massa andra gör att man inte vet vem som är vem. Flera av dem är ju snarlika. Jag måste nog namnge dem en gång för alla och enda sättet är att göra det när de blommar.

Nästa års projekt?

Mördarsnigeln älskar Funkia så på våren matar jag dem med snigelmat, små blå korn. Det ger dem en mättnadskänsla så de slutar äta och dör. Å andra sidan skall jag inte klaga för jag kan räkna på mina fingrar de mördarsniglar jag sett. Inte alls den invasion man kan läsa om. Jag klarar absolut inte av att dela dem med spaden som alla andra gör. Barbariskt och äckligt!!!!!
Sköldbräken är en kinkig liten växt. Den måste klippas ner varje vår eftersom vintern går hårt åt den. Den blir inte mer än ca 30 cm, fast den skulle kunna bli en meter. Den saknar fukt. Jag får överväga att vintertäcka den.
Det skall bli riktigt spännande att se hur den här rabatten utvecklar sig.

Sommaren efter behövde vi åtgärda området under Skogslönnen för det blev svårskött med gräsklippningen. Här behövdes något som kunde koppla ihop berget på var sida så jag gjorde en mindre mur med småsten. Den här lilla rabatten har härbärgerat flera växter och ingen har egentligen trivts. Antingen är det för torrt eller så har jag inte gett växterna tillräcklig tid att etablera sig. 

Ta en ordentlig titt på denna hög av rötter. 80 x 80 cm på 3 år! Det är vad vi fick upp när vi tog bort 3 st plantor av Ormöga. Växten trivdes inte där på grund av brist på fukt. Det är ofattbart vad en liten marktäckare kan producera. Rabatten täcktes helt av dessa rötter. Som en matta liksom, och där inte ens spaden gick ner. Jag delade och fick ut 40 plantor som sattes i små plastkrukor ifall de skulle planteras någon annanstans.

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att ge bort dem. Jag ringde min granne i trädgårdsföreningen och bad henne se om någon ville ha, och en timme senare var de hämtade. Inte vad man önskar sin värsta fiende egentligen? 😈


Om det finns någon som tänker sig Ormöga som marktäckare höjer jag helt sonika ett varningen finger, hela handen faktiskt!!!!

Tänk till igen!

TÄNK IGEN!

Snacka om invasivt växande. Det är inte perennen ovan jord som är problemet utan det som finns under ytan.