9. Rosenrabatten

Rosenrabatten

Klätterrosor

Rabattrosor

Utmed den västra gränsen hade taggiga Berberisbuskar planterats från början. Dessa drogs upp med bilen på samma sätt som vi hade gjort med de andra nere mot gatan.

Här behövde vi alltså en ny häck av något slag som insynsskydd. Inget som skulle klippas och skötas om, och inget som kunde bli för högt.

Smaragdtujan blev perfekt. Den når en höjd på fem meter efter tio år och maxhöjden är ca åtta meter. Vi planterade trettionio tujor. Det fattades några meter mot gatan där denna tuja hade blivit för hög så där satte vi ytterligare några Bolltujor. Så här efter några år tycker jag att de står för tätt men hellre det än att det glipar mellan plantorna.

Vi hade ju tidigare sågat ner plommonträdet som stod här. Ett ordinärt träd som växte till himlen och var omöjlig att skörda. Vi behöll ändå en bit av stammen där man kunde ställa en kruka eller ett vattenfat till fåglarna. Marknaden är översållad av olika fågelbad. På Granngården hittade jag ett i gjutjärn som skulle funka men återigen, vi skall inte öka arbetsbördan. Ett fågelbad behöver ständig tillsyn av vatten och rengöring för att motverka smittspridning. Ej att förglömma - det finns också sådant som smittar till människor.

Alltid när vi har planterar något, oavsett om det är ett träd eller buskar, så gräver vi ordentligt. Fyller gropen med vatten och låter det sjunka undan. Ibland tar det evigheter och ibland går det fort. Det är bara att vänta. Sedan fylls gropen med ny jord beroende på vad som skall planteras. Jordförbättringar görs med tillsatser av lergranulat, biokol, höns- eller kogödsel.

I detta sammanhang finns det ett problem som vi inte får negligera. Flera fall av Legionärssjukan har konstaterats och man har hittat källan i våra jordsäckar som vi köper i handelsträdgårdarna. Framför allt får man se upp med jorddammet. Nyköpta säckar är inget problem för de är så fuktiga, men de som legat ett tag och blivit torra får man öppna försiktigt. Nästa problem med köpta jordpåsar är att de innehåller så mycket mer än jord, och då tänker jag på torvmull. Lyckas man bara hålla den fuktig är det väl inga problem. I de torvblock som jag haft tidigare, har allt möjligt självsått sig. Ändå kan jag dra slutsatsen att rosjord är att föredra rakt av utom till surjordsväxterna.

Vi har nu börjat köpa lergranulat (näckrosjord) som vi vänder ner i rabatterna. Jag misstänker att alla mina rabatter är extremt väldränerade och växterna kräver ständig bevattning.

Den tacksamma Flammentanzen!

För många år sedan köptes en Flammentanz in, en ros som skulle klänga på trappräcket. Det funkade de första åren men sedan blev den för kal nedtill så den flyttades till västra sidan där plommonträdet hade sågats ner

Här står nu Flammentanz nyplanterad och fin i den nya rosenbågen i armeringsjärn. Undrar hur detta går med tanke på att denna ros har flyttat fyra gånger. Efter någon vecka så  verkade den ha klarat flytten. Den behövde stöttas på något vis och vi hade ju flera armeringsjärn liggandes i cykelhuset. Calle gjorde en ställning med två bågar och najade tvärgående liggare. Calle var ju i botten armerare, så vem kunde göra detta bättre? Nu räcker ställningen nästan inte till. Framförallt inte på höjden. Ett litet fågelbad fick stå på stubben, men det föll inte småfåglarna i smaken och togs senare bort.

Så får jag för mig att göra något åt alla rosor på baksidan, som under några år gav mer att önska. En del växte fint medan andra såg mer döende än levande ut.

Varför flyttar jag dem inte till Flammentanzen på västra sidan med sol hela dagarna?

Vad enkelt det skulle vara att ha dem på ett och samma ställe. Och vad jobbigt för Råbocken om jag hinner före med blodmjöl. Han har satt djupa spår i mig med att mumsa på rosenknoppar i tid och otid, och framförallt när jag sover. Jag har tidigare berättat att jag inte vet om jag blir mest ledsen eller förbannad?

Nu när alla rosor skulle flytta hit demonterade vi hela den ställningen. Vi behövde fler bågar och så ville jag skapa lite luft mellan tujorna och rosorna för jag var rädd att de skulle få för lite ljus om rosorna växte för nära.

Den första ställningen visade också efter ett år att det inte behövdes så många tvärliggande järn. Det var bra för vi hade heller inte så många armeringsjärn. De rostiga kantjärnen i garaget fick rama in rabatten mellan tujorna och gräsmattan. I våra ögon rätt snyggt. Det såg genomtänkt och ordnat ut. Frågan är bara; hur länge håller rostjärnen?

Vi planterade rosorna i tre rader, klätterrosorna längst bak, höga rabattrosor i mitten och låga rabattrosor längst fram. Frågan är hur detta kommer att se ut. Alla rosor utom Flammentanzen går i gult och orange/rosa, men jag bryr mig inte om det för att någonstans har jag läst att man inte bör oroa sig, eftersom naturens alla färger passar ihop, oavsett. Dessutom blommar inte alla samtidigt så problemet finns nog inte.

Kanske?

Vi får se i vår när de skall slå ut. Oerhört spännande faktiskt. Den första som slog ut i juni var Honungsrosen och strax därefter kom Alchymist och Flammentanz.